Cuaracao till Belize

Efter en dryg månad lämnade vi Bonaire och seglade tillbaka till Curacao. Bonaire har för oss blivit ett favoritställe där vi skulle kunna stanna väldigt länge. Tänker oss gärna tillbaka dit någon gång.

På Curacao har vi ankrat i Spanish Water, ett ”innanhav” på bussavstånd från den trevliga staden Willemstad. Spanish Water är ett ”blåshål”. Det blåser rejält hela tiden och dingefärderna in till land blir ibland ganska blöta. En fördel är att batterierna i båten alltid är fulladdade genom att vindgeneratorn jobbar för fullt i den friska vinden.

Vi sammanstrålar här på Curacao med de övriga deltagarna i Ocean Cruising Clubs rally ”Curacao-Belize” som vi ska vara med i. Rallyt, eller på svenska ”eskadern”, omfattar nu 26 båtar. De flesta båtarna är engelska, några franska, några amerikanska, en belgisk, en kanadensisk, en schweizisk. Den svenska båten Blå Ellinor kom med som 26:e båt så vi är nu två svenska båtar i rallyt.

Rallyt startar den 1 januari från Curacao. Första sträckan blir till Aruba. Därefter seglar vi till Santa Marta i Colombia. Sedan till Cartagena. Därefter kommer vi att tillbringa några veckor i ö-världen San Blas. Efter tiden i San Blas kommer vi att vara ett tag i Colon vid Panamakanalen. Här hade vi ursprungligen tänkt lämna rallyt för att själva fortsätta genom Panamakanalen och ut i Stilla Havet. Under rådande situation med El Nino har vi bestämt oss för att vänta med Stilla Havet till ett annat år. Istället fortsätter vi med rallyt och besöker öarna San Andres och Providencia. Därefter vidare mot Honduras, Guatemala och Belize.

Var vi lämnar Balance när vi åker till Sverige under nästa orkansäsong har vi ännu inte bestämt. Ett alternativ är Rio Dulce i Guatemala.

Programmet för rallyt ser verkligen spännande ut och de av deltagarna vi hittills träffat verkar väldigt trevliga så vi ser fram mot några trevliga månader. Rallyt avslutas i Belize i början på maj.

Julstämning

”Blir det snö till jul?” En fråga som brukar ställas när julen närmar sig. Där vi befinner oss, på Bonaire på 12:e breddgraden, är risken obefintlig. Här är minst 30 grader varmt hela tiden och absolut ingen risk för ishalka i trafiken.

Vi tycker det är lite svårt att få känslan av att julen ”står för dörren”. Vet inte riktigt vad det beror på. Är det den tropiska värmen som för oss nordbor känns svår att förknippa med jul. En hel del är annars gemensamt. Julmusik spelas på radion och i affärer, precis som hemma. Här finns dekorerade granar. Här finns dock inga riktiga granar utan endast plastgranar. Vi ser juldekorerade kaktusar och det fungerar ju lika bra som gran, kanske lite sticksigare men ungefär samma gröna färg.

Gillar att fira jul i båten. Det är mysigt och hemtrevligt. I båten har vi en minigran i plast med elektrisk belysning som kommer från IKEA i Las Palmas.

Vi har sill med oss från Sverige. Vi kan göra Janssons frestelse. Farmors köttbullar. Rökt lax finns i butiken. Patéer och andra läckerheter finns att köpa. Vi har Linjeakvavit ombord. Vi kan också få en skiva Wasa knäckebröd med ost till julbordet. (Wasa finns i butiken här)

Tycker vi har det vi behöver för julfirandet men själva ”julstämningen” är svår att uppbringa.

Är det mörkret och kylan i Sverige som ger julstämningen? Vi saknar inte det.

Det vi saknar är givetvis umgänget och gemenskapen med nära och kära. Våra barn och våra barnbarn, syskon, farfar Ingvar (92) och mormor Eva (97 på julafton!)

Dykdag

Kerstin omgiven av Sergeant Major

Vi tar oss med dingen till en dykplats som benämns Bachelors Reef. På Bonaire finns 88 dykbojar där man kan förtöja när man dyker och alla har ett namn. Vid Bachelors Reef som är dagens mål är en ganska brant vägg som fortsätter ner i djupet. Finns mycket att titta på längs väggen. Vackra korallformationer med gott om gömställen för de fiskar som är lite skygga eller blyga.

Direkt när vi kommer i vattnet blir vi omsvärmade av nyfikna Sergeant Major. French Angelfish är en närmast sällskaplig fisk som ofta kommer fram och visar upp sig och hälsar på oss. Helt oskygg. Försöker identifiera och lära oss minst ett par arter vid varje dyktillfälle. När vi kommer tillbaka till båten letar vi i REEF Fish Identification-boken, som omfattar över 500 sidor, och försöker identifiera fiskar vi sett under dyket.

Vi är nere omkring en timme. Därefter åker vi med dingen till dykcentret Yellow Sub där vi får fyllt våra lufttuber. Passar samtidigt på att skölja utrustningen i färskvatten och kan också duscha där. Det var hos Yellow Sub som vi tog våra dykcertifikat förra säsongen och vi träffar våra tidigare instruktörer som verkar glada över att vi är här igen.

När vi idag är på väg tillbaka till Balance med dingen stannar motorn. Med 25 knop frånlandsvind känns det som vi driver ganska snabbt mot Venezuela. Årorna sitter klara och vi kom igång att ro med en gång. Far ror och mor är rar och försöker starta motorn. Den startar men stannar omgående. När vi rott omkring en sjömil kommer två fiskare i en eka och tar oss på släp in till ett dykcenter. Frågar där om de har en 10 mm nyckel och en skruvmejsel och det hade de. Skruvar isär förgasaren och torkar rent överallt. Hittar egentligen inget fel men måste gjort något rätt för sedan startar motorn och går perfekt igen. Visste egentligen inte att jag kunde laga förgasare, man kan mer än man vet.

French Angelfish

Spotted Moray

Foureye Butterflyfish

Kalabalik i pentryt

Vår dagliga lunch består av ombordtillverkad yoghurt. Yoghurten serveras med havrekli, nötter, grapefrukt, banan, äpple, melon, russin, papaya, passionsfrukt, apelsin eller vad som för tillfället finns att få tag på. En fantastiskt god, läskande och nyttig lunch som vi älskar.

Yoghurten kräver att man har en kultur som man kan odla vidare på. En sked yoghurt blandas med mjölk och värms till 45 grader. Detta fylls i en glasburk med skruvlock som ställs i en mattermos till nästa dag. Då är yoghurten klar. Ställs sedan i kylen och äts när den är kall. Håller sig flera dagar i kylen (utan datumstämpel). Processen fungerar lika bra med torrmjölk som med vanlig mjölk.

I Karibien är färsk mjölk väldigt ovanligt. Nästan all mjölk som säljs i butik är hållbarhetsbehandlad, sk UTH-mjölk. För oss passar detta bra då vi kan lagra mjölk utan krav på kylförvaring. Även på Kanarieöarna, i Spanien och Portugal var det vanligast (och billigast) med hållbarhetsbehandlad mjölk.

Igår höll det på att bli lite panik ombord när Kerstin utbrast: ”Nej, nu tror jag att jag har gjort bort mig!”. Vi hade ätit upp sista yoghurten utan att spara en skvätt att odla ny yoghurt på. Loppet kört! No way back! Vi skulle alltså inte kunna göra ny yoghurt eftersom vi inte hade något kvar att odla på.

Lyckligtvis hade Kerstin, för en gångs skull, tänkt lite fel. Vi hade en hel burk kvar i mattermosen som hade glömts bort.

När vi lämnat båten i Karibien, halvårsvis, har vi tagit med ca 5 cl yoghurtkultur hem till Sverige. Lagt den i frysen hemma. Tagit med den lilla burken tillbaka till Karibien halvåret senare och börjat göra ny yoghurt ombord igen. Och det fungerar! Vi är väldigt glada för vår yoghurt!

Väntan på väder

Karel´s bar, vattenhålet på vattnet i Kralendijk

Vädret här på Bonaire är det inget fel på. Här är aldrig under 30 grader och solen skiner mest hela tiden. Vattentemperaturen håller sig omkring 28 grader. Och vi stortrivs!

Vår väntan på väder avser den fortsatta seglingen till Santa Marta i Columbia. Passagen runt den norra udden i Columbia är ett område som är beryktat för hårda vindar och grov sjö. Därför väntar vi på att vädret ska bli lämpligare där men här på Bonaire kan vädret egentligen inte bli bättre. Som prognoserna ser ut just nu lär vi inte lämna Bonaire den närmaste veckan.

Bonaire har för oss blivit ett favoritställe och vi stannar gärna ett tag till. Dykning i det kristallklara vattnet är en av våra favoritsysselsättningar.

Våra nya dykkompisar Rhyan och Rob från engelska båten Beyzano kommer vi att ha sällskap med vid seglingen till Santa Marta. De har direktkontakt med vädergurun Chris Parker som jobbar på att hitta ett lämpligt väderfönster åt oss.