Curacao

Willemstad, som är huvudstad på Curacao, delas av ett vattendrag. Ena sidan av staden kallas Otrabanda och andra sidan kallas Punda. De två stadsdelarna har förbindelse via två broar. En högbro som biltrafiken går på och en flytande pontonbro som är ett underbart gångstråk i stadens centrum. Pontonbron öppnas med hjälp av en motor med propeller i vattnet som svänger bron så att båtar kan passera. När större fartyg passerar och bron behöver vara öppen lite längre finns två färjor som man kan åka över med.

När vi skulle klarera in på Curacao var det tacksamt att vi hade sällskap med våra danska vänner, Linda och Jesper, som varit här tidigare och hittar vägen. Först åkte vi buss från Spanish Water till Willemstad. Customs låg på Ostrabandasidan. Immigrations låg på Punda-sidan. Relativt långt från varandra och inte helt lätt att hitta vägen. Efter Immigrations behövde man också göra ett besök hos Harbourmaster och betala för ankringstillstånd. Ankringen kostade 10 US-dollar. För tre månader.

När vi kom till immigrations fick vi frågan: ”Hur kunde det ta tre dygn för er att segla från Bonaire och hit”. Svarade då helt sanningsenligt att ”vi ankrade på Klein Curacao på vägen hit”. Fick en blick, men ingen kommentar. Behövde inte säga ”unskyld”.

Spanish Water heter området där vi ligger ankrade. Ett ”innanhav” med flera ankringsvikar. Det blåser ganska mycket här men är sjölä, dvs det går inga vågor. Att det blåser ganska mycket tycker vi just nu är bra. Detta eftersom regulatorn till våra solpaneler inte är vår bäste kompis för närvarande. Vill helt enkelt inte hjälpa oss att omvandla strömmen från solpanelerna till batterierna. För tillfället har vi enbart laddning från vindgeneratorn och är då glada när det blåser mycket.

På pontonbron i Willemstad