Alligator River

Bald headed Eagle  -  Vithövdad havsörn

(In English below)

Kom till staden Oriental i North Carolina. På en del platser längs ICW finns ”gratis-marinor” och i Oriental finns en. Det grundade upp kraftigt vid bryggan när vi lade till. Tyckte det kändes som att vi lutade något på morgonen när vi vaknade. Ekolodet visade 1,2 meter! Men vi tog oss loss och det gick bra.

På kvällen stannade en kvinna sin cykel och kom ut på bryggan. Pekade på vår OCC-klubbflagga och sa ”you are flying fish!”. Visade sig att vi nu träffat Ann Clement som tillsammans med sin man Neville är Port Officers för OCC (Ocean Cruising Club) i Oriental.

Hon ville absolut att vi skulle följa med henne hem och träffa hennes man Neville vilket vi gjorde. Det blev en fantastisk kväll med fantastiska berättelser och ett möte med fantastiska människor! Neville föddes i Wales och bodde i England när Ann ensamseglade sin 28 fots segelbåt över Atlanten. När båten seglades tillbaka till USA var Neville med ombord. Tillsammans byggde de senare en 46 fots katamaran som de seglade i många år. Med ålderns rätt har de nu en motorseglare. Neville är 82 år, Ann är 75. Vi tänker träffa dem igen till hösten när vi går söderut. Om vi hinner! De avseglar i November mot Bahamas! Eller så träffar vi dem där.

Genom hela Alligator River, en sträcka på omkring 40 sjömil, mötte vi endast en båt. Alligator River går genom ett vildmarksområde. Med tanke på vattendragets namn hade vi kanske trott vi skulle se några sådana djur men det gjorde vi inte. Enligt guideboken kunde man eventuellt få se svartbjörn i området men det gjorde vi inte heller. Vi såg den amerikanska nationalfågeln ”Bald Headed Eagle” eller ”vithövdad havsörn” och en del sköldpaddor.

Efter broöppningen vid Alligator River Bridge tog vi 90 grader babord in till Alligator River Marina. Där fyllde vi diesel till bra pris och bokade in oss för två nätter. Detta med tanke på ett annalkande oväder. Inatt väntas stormvindar. När vi kom in till den lilla marinan var vi enda båten där men senare kom en båt till. En väldigt liten men väl skyddad marina lokaliserad ”in the middle of nowhere”.

Det blir nog påskfirande i Alligator River Marina för oss. Vi har ägg, sill, köttbullar och Linje-akvavit så vi klarar oss bra! Glad Påsk!

One boat meeting in Alligator River 

Turtles

Alligator River

Alligator River Marina

(In English:)

We arrived to Oriental in North Carolina. In some places along the ICW there are free docks and in Oriental there is one. It became rather shallow at the dock. Felt like the boat was leaning in the morning when we woke up. Depth sounder showing 1,2 meters (4 feet)! We came off and it was OK.

In the evening a woman stopped her bicycle and came out on the dock. Pointed on our OCC burgee and said ”you are flying fish!” It turned out that we had now met Ann Clement who together with her husband Neville are OCC (Ocean Cruising Club) Port Officers in Oriental.

She insisted that we should follow her to her home to see her husband Neville which we did. It became a wonderful evening with amazing stories and a meeting with great people! Neville was born in Wales and lived in England when Ann singlehanded sailed her 28 foot boat across the Atlantic. When the boat was sailed back to USA they were both onboard. Together they later built a 46 foot catamaran that they sailed during many years. With the right of age they now have a motor sailor. Neville is 82 and Ann is 75. We plan on meeting them again in the fall when we are sailing south. However, in November they are on their way to the Bahamas so if we do not get there before then we might meet them in the Bahamas.

All the way along the Alligator River, around 40 nautical miles, we only met one boat. Alligator River goes through a rather desert and wild area. Thinking of the name of the river we thought we might see some of those animals but we did not. According to the guide book you might see black bear in the area but we did not. We saw the American National bird the Bald Headed Eagle and some turtles.

After the bridge opening at Alligator River Bridge we turned 90 degrees to port to Alligator River Marina. We filled diesel at a reasonable price and made reservation to stay two nights. This because of an approaching bad weather. Coming night storm winds are expected. When we arrived to the small marina we were the only boat there. Later one more boat arrived. The marina is very small but well protected and located ”in the middle of nowhere”.

Looks like we will spend Easter in Alligator River Marina. We have eggs, Swedish herring, Swedish meatballs and Linje-akvavit so we will be fine! Happy Easter!

South Carolina/North Carolina

ICW in South Carolina

(In English below)

Stävade ut i havet från St Augustine i soluppgången och tog kurs mot Charleston i South Carolina. Omkring 200 sjömil som tog oss 34 timmar. Vi ankrade i Charleston och följande morgon hade vi tjock dimma. Hade tidvatten att passa på morgonen och tänkte först att vi skulle tvingas stanna en dag extra. Efter en stund lättade dimman något och vi startade vår väg norrut via ICW. (Intracoastal Waterways). Som Sven Yrvind sa: ”dimman är aldrig där man är, den är alltid en bit bort”. Så sant! Nu kändes det dock som att den var ganska nära!

Tidvattensskillnaden i Charleston är 1,5 meter och de inledande delarna av ICW från Charleston kräver en del av högvattnet för att vara farbara.

Vi har färdats norrut och söderut längs ICW i Florida ett antal gånger, men aldrig tidigare varit norr om Florida. Den första skillnaden vi märker är att det är färre båtar. Man måste också ha betydligt mer koll på tidvattnet då delar av South Carolina kan vara svårframkomliga vid lågvatten. Genom North Carolina har vi inte upplevt problem med grunt vatten mer än vid något enstaka tillfälle.

Har gjort ett par övernattningar på marinor, bl.a. i Georgetown i South Carolina. En väldigt trevlig stad och en trevlig marina med en bussig dockmaster.

I skrivande stund befinner vi oss i Swansboro i North Carolina. Här har vi förtöjt upp oss som i ett spindelnät i avvaktan på en storm som passerar i natt.

Vi är på väg till Deltaville Boatyard i staten Virginia där vi lyfter Balance på land i början maj.

Georgetown, South Carolina

Balance in the nice marina in Georgetown, South Carolina

(In English:)

We headed out to the ocean from St Augustine in the sunrise towards Charleston in South Carolina. Around 200 nautical miles that took us 34 hours. We anchored in Charleston and the following morning we had heavy fog. We needed to leave when the tide was rising and thought at first that we might have to stay another day because of the fog. After a while the fog lightens a little and we started our way north on the ICW. (Intracoastal Waterways). As Sven Yrvind (Swedish long distance sailor in small boats and ”thinker”) said: ”The fog is never where you are, it is always a little bit away” So true! However, now it felt like it was rather close!

The tide in Charleston is 5 feet and the first parts of the ICW from Charleston needs some high water to be navigable.

We have travelled the ICW in Florida a couple of times but we have never been north of Florida. The first we notice is that there are a lot less boats. You need to have a lot more check on the tides as parts of South Carolina can be difficult to navigate at low tide. Through North Carolina we have not had problems with low water except from one occasion.

We have had a couple overnights on marinas, one was Georgetown in South Carolina. A very nice city, nice marina and a very friendly dockmaster.

At this moment  we are in Swansboro in North Carolina. We have tied Balance in something looking like a spider net waiting for a storm passing by following night.

We are on our way to Deltaville Boatyard in the state Virginia where we will haul out Balance beginning of May.

Tillbaka i Florida och inklarerade!/Back in Florida and cleared in!

(In English below)

Vi var tio båtar som låg vid Wardle´s Dock. Alla väntade på väder för att gå över Golfströmmen till Florida. De flesta amerikanska båtar lyssnar på Chris Parker som sänder väderprognoser för Bahamas, Karibien och Stilla Havet varje dag. Att lyssna på prognosen för Bahamas tar ungefär 30 minuter. Chris sänder på USB 8137. Om man har ett abonnemang med Chris får man prognoserna på mail och har möjlighet att kontakta honom för att få ”skräddarsydda” prognoser för exakt den rutt och tid man tänker segla. Chris Parker är en auktoritet och ingen går ut om han sagt att det blir dåligt väder.

Vindprognosen som Chris gav sade att vinden till en början skulle vara ganska frisk 15-25 knop Ost och med en våghöjd på 6 fot (1,8 meter) men sedan vrida mot sydost och syd och minska till 10-15 knop.

Vi tyckte detta var ganska perfekta förhållanden och det tyckte en av de andra båtarna också så vi blev två båtar som lämnade på lördagsmorgonen. Startade med ett rev i storseglet och genua. Våghöjden som avskräckt de övriga båtarna från att lämna blev omkring hälften. Sträckan vi hade framför oss var omkring 230 sjömil. Vinden räckte halva vägen sedan blev den så svag att vi kompletterade med motor. Angjorde Florida-kusten vid Fort Pierce och tog oss därefter den lilla biten upp till Vero Beach City Marina.

När man som utländsk båt ankommer till USA måste man klarera in hos US Customs and Border Protection. Innan man besöker dem måste man ha ett referensnummer. Tidigare fick man detta genom att ringa ett telefonnummer och besvara ett antal frågor. Nu har man moderniserat och utvecklat en app. Man går in på appen och fyller i svar på ett antal frågor, fotograferar sitt pass m.m.

På Bahamas hade vi internetabonnemang hos ”alive” och vid seglingen mot Florida hade vi fantastiskt bra täckning ända upp till 35 sjömil från land.

Eftersom det är lite osäkert med internetåtkomst för oss vid ankomsten till USA passade jag på att fylla i appens frågor när vi seglade. Fick efter en stund ett svarsmail som säger att vår ansökan att komma in i USA har avslagits och att vi inte är välkomna in i landet!

Diskuterar och funderar över vad som blivit fel. Vi vet att våra pass är OK. Våra US-Visa är OK. Dokumentationen om båten är OK. Vårt tidigare cruising-permit skall vara utgånget innan man på nytt kommer in i landet. Det är utgånget men har någon gång hört att det skall vara utgånget med mer än 14 dagar vilket det inte är. Kan det vara problemet? Eller har FBI eller CIA snappat upp att jag sagt något negativt om presidenten……?

Ankommer Vero Beach söndag kväll. På måndag morgon rakar jag mig för att se proper ut och tar på mig min finaste skjorta och Kerstin tar på sig en klänning och så tar vi oss till flygplatsen i Fort Pierce där US Customs and Border Protection har ett kontor.

Träffar en trevlig officer där och visar honom referensnumret jag fått men också att det står ”DENIED”. Han tycks inte bry sig så mycket men ger oss en del blanketter att fylla i. När vi fyllt i blanketterna har han under tiden varit inne i datasystemet och kollat upp oss. Han berättar då att felet vi gjort är att vi fyllt i appen innan vi var över gränsen till USA. De hade full koll på vår exakta position när vi fyllde i appen.

Det kändes onekligen lite besvärligt när vi fick mailet med avslagen ansökan om att komma in i landet men det löste sig. Vi fick våra pass stämplade och nytt cruising permit för den tid vi ville ha och allt är frid och fröjd.

Ankomstdagen till USA var också födelsedag för en av oss och vi firade med ett härligt restaurangbesök på Ocean Grill i Vero Beach.

Har sedan fortsatt vår färd norrut på ICW (Intracoastal Waterway) och gjort stopp i Cocoa, Daytona och nu i St. Augustine. St Augustine är en vacker plats och USA:s äldsta stad. Här är en ganska stor marina där de flesta båtarna ligger vid boj. När jag kommer iland hälsas jag av en av marinakillarna: ”Hello Staffan, welcome back!” Ganska kul! Vi har ju varit här några gånger tidigare. Blir ett besök på hösten när vi går söderut och ett besök på våren när vi går norrut. Har ju gjort detta i tre år nu. Känns som at vi fortsätter med detta ett tag till för det är så himla roligt!

St Augustine

ICW

Osprey on ICW

ICW

(In English:)

We were ten boats at Wardle´s Dock waiting for a weather window to do the crossing over the Gulf Stream to Florida. Most American boaters listen to Chris Parker who makes daily weather forecasts for the Bahamas, the Caribbean and the Pacific. To listen to the forecast for the Bahamas takes around 30 minutes. Chris broadcasts on USB 8137. If you have a subscription with Chris you receive his forecasts on email and you can contact him to have your own personal forecast for the route and time you wish. Chris Parker is an authority and almost nobody goes out if he says it is going to be bad weather.

The forecasts we heard from Chris said the wind at the beginning would be rather strong 15-25 knots from East, swell around 6 feet. Wind later changing towards Southeast and South diminishing to around 10-15 knots.

We thought this was rather perfect conditions and one of the other boats also thought that so we were two boats departing Saturday morning. Started with a reef in the main and genua.

The swell forecast of six feet that we think made the other boats wait until another day became around three feet. We had around 230 nm in front of us. The wind was enough for around half the way and then we supported with the engine. We arrived the Florida coast at Fort Pierce and then made the short trip to Vero Beach City Marina.

When you arrive to USA on a foreign flagged vessel you have to clear in at US Customs and Border Protection. Before that you need to have a reference number. Earlier you used to get this by making a phone call and answer some questions. Now they have modernized the routine and made an app.

You go in to the app and answer some questions, take a photo of your passport etc.

When sailing in the Bahamas we had internet subscription with ”alive”. When sailing towards Florida we had extremely good internet all the way up to 35 nm away from land.

As it is a little unsure with internet for us when we arrive to US I filled in the app while sailing as we had so good internet connection. After a little while I received a mail saying that ”Unfortunately, your U.S. CBP ROAM Trip ID xxxxx has not been approved and you may not enter the U.S. at this time.”

Together we discussed what went wrong. We know that our passports are OK. Our US Visas are OK. The boat documentation is OK. Our earlier cruising permit shall be expired before you can enter the US again. It is expired but I think I have heard somebody saying it should be expired more than 14 days before you can enter again and that is not the case. Could this be the problem? Or has FBI or CIA heard anything about me mentioning anything negative about the president…….?

We arrived Vero Beach Sunday evening. On Monday morning I shaved my face to look proper and put on my finest shirt and Kicki puts on a dress. Then we went to the airport in Fort Pierce where US Customs and Border Protection has an office.

We met a nice officer there and showed him the reference number I received but also that it says ”denied”. He seems not to care so much and gives us som papers to fill in. When we have done that he has meanwhile been in to the computer and made a check on us. He tells us that the mistake we did was to answer the app before we had crossed the boarder to US. They had 100% control over what our position was when we filled in the app.

We felt it as a huge problem when we received the mail with entrance denied but all problems were easily solved. We got our passports stamped and a new cruising permit for the time we wanted and everything is now good.

Our arrival day was also the birthday for one of us and we celebrated with a very nice dinner at Ocean Grill in Vero Beach.

Later we have continued our travel northbound on ICW (Intracoastal Waterways) and made stops in Cocoa, Daytona and now in St Augustine. St Augustine is a beautiful place and the eldest city in USA. There is a rather big marina where most of the boats are on mooring bouys. When I came ashore I was greeted by one of the marina guys: ”Hello Staffan, welcome back!” Quite fun! We have now been here a couple of times. We visit once in the fall when we travel south and once in the spring when we go north. We have done this for three years now. It feels like we will go on doing this for still some time because it is so much fun!