Key West

Ankrade vid sydvästra sidan av Fleming Keys när vi kom till Key West. Ankrade tillsammans med amerikanska båtarna Blue Highway, O´Hanna, Permanently Temporary och Swagman som vi haft radiokontakt med under passagen från Isla Mujeres i Mexico. Gulf Stream Cruisers Net.

Ett par av båtarna kände vi från Isla Mujeres men inte alla och det är ganska roligt när man kommer fram efter att ha haft radiokontakt med varandra under en översegling. Vi åt lunch tillsammans hela gänget en dag.

Key West är USA:s sydligaste punkt. Från Key West är det 90 sjömil till Cuba. Man säger att det är närmare till Cuba än till närmsta Wallmart-affär!

Key West är en oerhört trivsam plats och vi tänker oss absolut tillbaka hit igen. Det är en plats där man gärna kan stanna ett tag.

Inklareringen i USA gick väldigt lätt. Vid ankomsten ringer man ett telefonnummer och lämnar sina uppgifter och får då ett ankomstnummer som man har med sig när man besöker Customs. Vi anlände en lördag em och kunde inte göra inklareringen förrän måndag. Det var dock OK att gå iland men de ville vi skulle ha våra pass med visa med oss vid besök i land.

Det är förbjudet att införa färskvaror, frukt m.m. till USA. Hade befarat att vi skulle få visitation ombord med anledning av detta men så blev det inte. De pistolbeväpnade tullarna var mycket vänliga och hjälpsamma.

Besökte naturligtvis Ernest Hemingways hem och fick en visning av det vackra huset som byggdes på 1850-talet, och en inblick i Hemingways liv och leverne. Han betraktades på sin tid som ”världens intressantaste man”.

Inspiration att läsa hans böcker har vi fått. Från många av böckerna har det också producerats filmer.

För att få hela Hemingway-känslan har vi också besökt hans favorithak, Sloppy Joe´s bar och Cpt Tonys bar.

Solnedgången i Key West är en välkänd attraktion. På kajen där man brukar se solnedgången förekommer också en mängd ”gatuunderhållning”. En 58–årig akrobat från Jamaica har en fantastisk show. Han säger till publiken att om han inte får ordentligt med tips efter showen så hotar han att återgå till sitt gamla yrke; ”To steal from your cars!”

Gulf Stream Cruisers

Första dagen bjöd på trevlig segling i vind omkring 15 knop. Solsken, vackert väder, ca 35 grader varmt. En del medström som gav hyfsad fart trots lätta vindar.

Frampå natten visar radarbilden att regnmoln är på väg mot oss. Radarbilden är småningom nästan alldeles gul-blå-grön och himlen är kolsvart när man ser sig omkring. Det blixtrar på avstånd. Det  kommer en del regn och vinden ökar upp till 45 knop och sjön blir grov och vresig. Ovädret håller i sig en dryg timme och sedan går vinden ner till ca 20 knop.

Även under ovädret mitt i natten är det mycket varmt och glasögon och armbandsur är egentligen det enda man behöver ha på sig.

I USA har man ett eget kanalsystem på vhf-radionätet. De flesta kanalerna är samma som de vi använder i det "internationella" systemet. US-systemet har dock ett par fördelar. Bl.a. har man ett antal väderkanaler (W-kanaler) som kontinuerligt sänder ut aktuella väderprognoser. På kanal 26 och 27 kan man göra s.k. "radio-check" automatiskt. Lyckligtvis finns US-kanalerna förprogrammerade i vår radio och det är enkelt att ställa om.

Överseglingen från Isla Mujeres i Mexico till Key West i Florida är ca 370 sjömil. Genom att Golfströmmen ger oss lite extra fart gör vi seglingen på lite drygt två dygn.

Mot Florida

Klarerade ut från Mexico idag på morgonen och har därefter 48 timmar på oss att lämna landet. Vi tar upp ankaret imorgon bitti (torsdag) och styr sedan mot Key West i Florida.

Det är ganska många båtar vid ankringsplatsen på Islas Mujeres. De flesta är amerikanska båtar. Många är liksom vi på väg mot USA.

Det gjordes ett ”upprop” häromdagen på vhf-nätet här och det visade sig att vi är ett femtontal båtar som är på väg till Key West eller Texas inom några dagar. Alla båtarna som ligger här väntar på ett väderfönster för att gå vidare och det diskuteras en del mellan båtarna om lämplig tidpunkt.

De amerikanska seglarna är duktiga på att upprätta radionät för att hålla kontakt mellan båtar. Detta görs dels vid ankarplatser som där vi ligger nu på vhf-radion men också vid passager på SSB-radion. Nu är vi många som ska segla till Key West och Texas och här har nu upprättats ”Gulf Stream Sailors net” på SSB-radion. Två gånger per dygn har vi möjlighet att ha kontakt med de övriga seglarna. Bra om någon får problem men också ett trevligt sätt att lära känna nya människor.

Vi har bunkrat diesel och har fulla tankar + fyllda dunkar. Har provianterat, dock inte så mycket, eftersom man inte får föra in färskvaror i USA, så vi har egentligen bara proviant så vi klarar oss till Key West. Ett konservförråd finns ju naturligtvis som reserv.

Seglingen till Key West innebär att vi korsar Golfströmmen och kommer tidvis att ha medström om upp till 4 knop. Enligt prognoserna får vi relativt svaga vindar och det kan bli en del maskinkörning på vägen. Omkring 370 sjömil har vi framför oss och det kommer att ta drygt två dygn.

Ser fram mot att angöra Key West. Detta innebär också att vi angör en ny kontinent, Nordamerika.

Hot om utvisning ur Mexico

Har nu varit på Isla Mujeres i Mexico ungefär en vecka.

Vi gjorde hela inklareringen i egen regi. Det tog en hel dag men vi sparade ca 200 USD genom att inte anlita agent som är vanligt att man gör. Möten med sex olika myndigheter och däremellan besök på bankkontoret för att erlägga olika avgifter. Under mötet med hälsomyndigheten riktades ett ”pistolliknande föremål” mot min panna och fick veta att min kroppstemperatur var 36,8 grader. Kerstin som är lite ”coolare” hade 36,6.

Förbereder vår fortsatta segling som går till Key West i Florida. Vi har installerat utrustning så att vi kan tömma vår septiktank från däck eftersom det i USA är ett lagkrav, precis som numera i Sverige. Skillnaden är bara att i USA är systemet med tömningsstationer väl utbyggt. Det finns även mobila sugtömningsstationer som kommer ut till ankrade båtar. Tänk när det kommer en sugtömningsbåt och besöker båtarna som ligger i Gluppöbassängen på sommaren……

Ett par av våra amerikanska vänner återvände för några dagar sedan till Florida efter att ha seglat i Karibien några år. De glömde ta på sig flytvästarna när de tog dingen till land och hälsades välkomna hem till USA med 90 USD i böter. ”Den som är korkad behöver ingen flytväst”

Om man är i Mexico med en utländsk båt i mer än en vecka måste man göra s.k. ”temporary import” (TIP) av båten. Kostar 60 USD. Detta görs på ett kontor i Cancun på fastlandet. Det går en färja dit.

Kvinnan som tar emot oss och matar in våra uppgifter i datorn får problem med datasystemet och påstår att vår båt varit registrerad i Mexico tidigare vilket jag dementerar. Hon kan inte komma vidare, slår ut med armarna och hänvisar oss till Customs-kontoret vid flygplatsen. Det fick bli nästa dags resa.

Taxin till flygplatsen kostade 300 pesos (ca 18 USD). Att ta taxi tillbaka kostar 74 USD. Småningom hittade vi en chaufför som skulle köra för 45 USD. Hade endast 20-dollarssedlar och vet att det blir problem om man inte har jämna pengar så jag bad att få betala i pesos vilket var OK. När vi kommer fram säger chauffören att det blir 1250 pesos (74 USD). Enligt min uträkning skulle det bli 765 pesos och chauffören gav upp utan strid. Försöka duger!

På Customs-kontoret kunde de inte finna att vår båt varit i Mexico tidigare och mer kunde de inte göra. Tillbaka till ”kvinnan som slog ut med armarna”. Lämnade henne telefonnr och namn till tjänstemannen på Customs-kontoret i hopp om att de skulle kunna lösa problemet tillsammans. Det var nu lite sent på dagen och hon hänvisade mig tillbaka till nästa dag.

När jag kom tillbaka följande dag var kontoret stängt!

Alla CE-märkta båtar har ett s.k. HIN-nummer. (Hull Identification Number). CE-märkningen infördes 1998. Vår båt är byggd 1995 och saknar därför detta nr. Har kommit fram till att det är avsaknaden av detta nr som gör vårt ärende så komplicerat för myndigheten här i Mexico.

Kontaktade Magnus Rassy på Hallberg-Rassy Varvs AB där vår båt är byggd. Magnus hjälpte oss att skapa ett HIN-nummer till vår båt och därefter lyckades vi få båten genom registreringen och erhöll efter fyra besök hos myndigheten vårt TIP. Utan hjälpen från Magnus Rassy  på Hallberg-Rassy Varvs AB hade vi aldrig lyckats få igenom TIP-registreringen. Vi hade då inte fått stanna kvar utan tvingats lämna landet i mycket olämpligt väder.

När man tagit sig genom de byråkratiska turerna och om man överser med korruptionen så är Mexico ett underbart land att besöka.

Rapport från havet

27 april kl 1200 (lokal tid) 1800 (UTC)

Position 18.36.972 N, 86.40.625W

Lämnade Utila, Bay Islands, Honduras kl 12 den 26 april med kurs mot Isla Mujeres i Mexico. Sträckan är ca 322 sjömil och vi beräknar vara framme vid lunchtid imorgon den 28 april.

Väderprognosen sade 10-15  resp 15-20 knops vind. Vi hade räknat med att få halv vind (vinden från sidan) men hela första natten har vi seglat dikt bidevind (vinden snett framifrån) med 15-20 knops vind. Nu på förmidddagen har vinden vridit lite grand så vi kan segla med lite slack i skoten.

Under natten har vi mött tre kryssningsfartyg, alla med destination Roatan, samt ett par containerfartyg. Ett av kryssningsfartygen såg ut att komma lite väl nära oss så vi ropar  upp fartyget på vhf-radion. Frågar om de har sett vår lilla båt på det stora havet. Kaptenen säger att han väjer och önskar oss en fortsatt trevlig segling.

We love Utila!

På Utilas huvudgata samsas tuctucs, fyrhjulingar, golfbilar, motorcyklar, scooters, cyklister och fotgängare. Det finns inga trottoarserveringar på Utila, inga trottoarer heller. Gatan är ca 3,5 meter bred och över gatan hänger trädens grenar, blomster och en mängd elledningar. Om man säger att vart femte hus är en kyrka så överdriver man. Men bara lite.

Turistlivet domineras av en mängd back-packers och, just nu, två pensionärer. Turistsäsongen går mot sitt slut och när vi ankrade i viken var vi enda segelbåten. Det har kommit ett par båtar under tiden vi varit här.

Dykbranschen är väl representerad här och det är inte konstigt. Dykförhållandena är helt magnifika. Vi gjorde idag två dyk med College of Diving. Två dyk på två olika platser. Båda bland det vackraste vi sett under ytan. Branta klippväggar, tunnlar, fantastisk korall, kristallklart vatten. Hade hoppats vi skulle fått se whalesharks men dom visade sig inte. Våra kompisar i OCC-rallyt som var här för några veckor sedan hade bättre tur och fick se dessa imponerande varelser.

Imorgon tisdag lättar vi ankare och seglar mot Isla Mujeres i Mexico. Beräknar att vara där på torsdag.

Färdvägen till Mexico

Huvudgatan Utila

Tillbaka på Roatan, Honduras

Vi har haft ett avbrott i vår segling under tre veckor och varit hemma i Sverige för begravning av Staffans far som nyligen gick bort 92 år gammal. Under tiden vi varit hemma har Kerstin hjälpt sin mor, 97 år gammal, att komma in på äldreboende.

Det har nästan tagit oss fyra år att segla dit där vi nu befinner oss. När man flyger tycker man att det tar lång tid när det tar 38 timmar.

När vi åkte hem hade vi nästan tomma väskor vilket innebar att vi kunde fylla väskorna med utrustning på återresan.

Vi besökte Hallberg-Rassys trevliga och servicevänliga tillbehörsbutik HR-Parts i Ellös. Kompletterade där en del utrustning till båten och köpte bl.a. en ny sprayhood. Den gamla sprayhooden har sett sina bästa dagar. Solen tar styggt i tropiskt klimat! Har också varit hos Hjertmans och där har vi köpt en liten frys till båten. När vi reste tillbaka tangerade våra packningar tillåten maxvikt.

Vi har också kommit över ett ex av boken som alla talar om. Spänningsromanen ”Diktaren” som utspelar sig på Flatön i Bohuslän. Skriven av Katinka Bille. Katinka varvar sitt författande med långsegling. Just nu är hon med sin man Odd i Svarta Havet efter en spännande resa via Donau. Hon skriver också en utmärkt blogg; katinkabloggen.se

Diane och Jeff från engelska båten Horizons tog emot oss på bryggan när vi återvände till Balance på Fantasy Island Marina. Diane och Jeff har seglat med oss i OCC-rallyt men stannade på Providencia för att invänta en försändelse med reservdelar till autopiloten. När delarna efter ett par veckors väntan anlände så passade de inte. De har sedan handstyrt sin båt i fyra dygn från Providencia till Roatan i Honduras.

Fantasy Island Marina ligger med öppna havet utanför. Havsvågorna bryter mot ett rev några hundra meter från där vi ligger. Innanför revet är vattnet alldeles lugnt. Tillvaron här är mycket behaglig men vi planerar ändå för vår fortsatta segling. Om några dagar seglar vi till Utila som också är en ö i Honduras.

Det börjar bli dags att bestämma var vi skall tillbringa den kommande orkansäsongen. Man brukar räkna tiden juni till november som orkansäsong i Karibien. Vi har inte helt bestämt oss ännu och väljer mellan två alternativ. Väger för- och nackdelar mellan alternativen. Återkommer om detta.