Rio Diablo

Vi är nu ankrade vid den lilla staden Nargana som är belägen där floden Rio Diablo mynnar ut i havet. På fastlandssidan i San Blas finns flera floder som kommer från de höglänta områdena inåt landet.

Gjorde idag en tur med vår dinge uppför floden. Till en början är vattnet ganska grumligt men blir klarare och renare när man kommer en bit upp. Man får hela tiden se upp för stockar som ibland sitter fast i flodbottnen som man kan köra på. Vid flera tillfällen får vi stänga av motorn och ro då det blir så grunt att propellern kan skadas. Ibland får vi vada och dra dingen efter oss.

På vägen uppför floden möter vi flera indianer som kommer paddlandes i sina "dugouts" fyllda med dunkar med dricksvatten som de hämtar längre upp. När vi kommer till området där indianerna hämtar sitt dricksvatten stänger vi av motorn. Man undviker motorkörning vid dricksvattenkällorna av miljöskäl. Strax nedströms dricksvattenområdet sitter indiankvinnor vid strandkanten och tvättar kläder. Vi ser också en indian som tvättar sin hund där.

En mäktig känsla är det att ta sig in i regnskogen med dingen. När vi stänger av motorn är det så tyst att det känns konstigt i öronen. Blir varse ett irriterande ljud som jag inte lagt märke till tidigare. Flottören i utombordsmotorns bensintank för ett i denna omgivning förskräckligt oväsen.

Man hör en och annan fågel. En blå häger följer oss upp för floden. Står och tittar på oss vid strandkanten och flyger sedan ifatt oss och står och tittar vid nästa flodkrök igen.

Vi tog oss så långt upp i floden som den är farbar. En fors blev platsen där vi vände tillbaka.

Det sägs att floderna i San Blas innehåller en del guld. Man har tidigare vaskat guld här. Kuna-indianerna säger att det inte är någon idé att utvinna guldet. Historiskt sett har det ju alltid kommit de som tagit guldet ifrån dem. En liten iakttagelse vi gjort är dock att de indianer vi talat med ofta haft något guldsmycke runt halsen så det kanske vaskas något "till husbehov", vem vet.