Translate

måndag 9 december 2019

Inte alltid som man planerar - Not always as you plan

Thunderbolt Marine - Balance vid den lilla röda pilen till vänster


























(In English below)
Bloggandet har inte kommit igång så bra denna säsongen. Ärligt talat, det har varit lite motgångar och inspirationen har inte riktigt infunnit sig.

Det började egentligen redan vid flygningen från Göteborg till New York. Vi hade byte på Gatwick, London. Planet dit var försenat och väskorna hann inte bli omlastade till New York-planet. Det var knappt att vi själva hann med. När vi kom springande till boardingen väntade man på oss och frågade: ”Är detta Kerstin och Staffan Agnetun?” Det var bara vi som saknades före avgång.

När vi landade på JFK i New York fick vi anmäla våra saknade väskor (2 st). Vi har en ganska bra försäkring genom kreditkortsföretaget vi använder. Man får handla kläder eller annat för 4.000 SEK per väska direkt när bagaget saknas. Sedan lika mycket när bagaget varit borta i 24 timmar. Vi fick alltså nya kläder för 16.000 SEK. Men bagaget var borta i 4 dygn!

Vi tar en hyrbil på JFK-flygplatsen och kör till Deltaville. När vi sitter och kör hör vi plötsligt en liten smäll och ser en spricka i vindrutan som växer och blir några dm lång. Hyrbilsföretaget vill ha ersättning för detta och det blir 169 dollar.

Vi hade förberett oss för att sjösätta snabbt efter ankomst till Deltaville Boatyard där Balance stått på land under orkansäsongen. Planen var sedan att segla norrut till Annapolis. Där skulle vi besöka Annapolis Boatshow och träffa flera av våra amerikanska cruising-kompisar. Väskorna var borta i fyra dagar. I väskorna hade vi en del reservdelar och utrustning som skulle monteras före sjösättningen. På så vis blev sjösättningen så försenad att vi inte hann ta oss till Annapolis Boatshow. 

Började istället vår långa färd mot Florida. Hade ett trevligt stopp i Norfolk hos OCC Port Officers Greta och Gary. De hade passat på att också bjuda dit våra gemensamma vänner David och Marilyn från Blue Yonder som bor i närheten. David och Marilyn har vi seglat tillsammans med både i Florida och i Bahamas. Förra året seglade de Blue Yonder till Europa. Marilyn kunde då inte vara med på första etappen från Fort Lauderdale till Bermuda. Istället följde jag med som gast och kock ombord. Två medelålders män på en 1000 sjömil segling. Eller kanske man numera säger ”två äldre medelålders män” eller rentav ”två äldre män”.  Vi känner oss i alla fall som pojkar när vi seglar!

Fortsatte färden söderut via Intracoastal Waterway. I Oriental träffade vi OCC Port Officers Ann och Neville. Vi har träffat dem tidigare. Tillsammans har de en livshistoria som är fylld av äventyr, spänning, umbäranden och romans. Så trevligt att lyssna på dem. Deras liv borde bli en film!

Hade min Nikon systemkamera av hyfsat avancerad och dyr modell liggande bredvid mig på sittbrunnsbänken när jag står och styr. En svallvåg gjorde att kameran rullade runt och ner på durken. Därefter helt död. 

När vi kom till Georgetown i South Carolina fick vi ett väderfönster som var lämpligt för offshore segling därifrån till St Augustine i Florida. En sträcka på ca 240 sjömil. Vi lämnar Georgetown i gryningen och får fin segling till eftermiddagen då det mojnar. Vi startar motor och motorseglar ett antal timmar när vi plötsligt känner vibrationer från motorn. Konstaterar att ett motorfäste gått sönder. Strax därefter hörs en kraftig smäll. Stänger av motorn direkt. Konstaterar att övriga tre motorfästen också gått av. Samtidigt upptäcker vi ett vattenläckage i propelleraxeltätningen. Just nu är vår situation en aning problematisk. Trycker in lite fett i axeltätningen som reducerar läckaget.

Vi befinner oss ungefär 50 sjömil från kusten och har väldigt lite vind. Sätter i alla fall kurs mot Beaufort i South Carolina och seglar i en fart om ca 2 knop. Det tar alltså ca ett dygn att komma dit. Vid inloppet till Beaufort får vi en motström om 3 knop. Nu börjar det bli lite besvärligt!

I USA finns en fantastisk organisation som heter BoatUS. BoatUS har bogserbåtar längs hela kusten. Båtarna är motorbåtar vanligtvis 26-30 fot med oftast 2-3 utombordare om 150-250 hk. Bogserbåtsägarna är franchisetagare till BoatUS. BoatUS har förutom bogserförsäkring även övriga båtförsäkringstjänster. Redan när vi första gången kom till USA 2016 valde vi att bli medlemmar. När man färdas längs Intracoastal Waterways finns alltid en risk att gå på grund. Vi har också gjort det vid några tillfällen men aldrig fastnat så att vi inte kommit loss. Men om man fastnar kan man ringa BoatUS så kommer de och hjälper till och det är helt utan kostnad om man är medlem. Kan bli ganska dyrt om man inte är medlem.

När vi nu mötte 3 knops motström i svag vind valde vi att ringa BoatUS som skickade ut en båt som mötte oss. Drog oss sedan till en marina som skulle hjälpa oss med lyft på land och reparation. Vi talade med dem på vägen in och fick förtroende.

När vi sedan väntat på att de skulle komma och inspektera skadorna i en vecka utan att de visat sig tappade jag tålamodet. Hade blivit bekant med två seglare i marinan som rekommenderade mig att kontakta Thunderbolt Marine utanför Savannah. Pratade med dem och de sa att de var väldigt fullbokade men skulle försöka hjälpa mig. Ringde så till BoatUS och förhörde mig om möjligheten att bli bogserad dit. Nu var det ju inte fråga om ”emergency” och dessutom var det mer än 25 sjömil så killen jag pratade med sa att jag skulle få betala 50% av bogseringskostnaden. När de trevliga bogserbåtskillarna lämnade mig vid Thunderbolt Marine sa skepparen att ”nu har du just tjänat 1.800 dollar (=ca 18.000 SEK) som bogseringen skulle kostat och detta för att du är medlem!”

Kerstins mor är 100 år gammal och vi hade hört hemifrån att hon blivit lite sämre. Vi tyckte nu båda att Kerstin borde åka hem och se till mamma. Tror inte heller att Kerstin tycker det är speciellt spännande att vara i båten när den står på varv. Och helt ärligt, det tycker inte jag heller! Lyckligtvis visar det sig att mamma inte är så dålig trots allt!

Thunderbolt Marine är en stor marina/varv. De flesta båtarna här är s.k. superyachts. En liten bit ifrån mig står en fritidsmotorbåt som är 60 meter lång. Fascinerande att se hur de kan flytta runt dessa jättestora båtar med hjälp av ett rälssystem. De har fyra inomhushallar där vår båt utan vidare skulle kunna tas in med masten på! Travelliften som de använder för ”mindre” båtar lyfter 160 ton.

Även om allting här på marinan verkar imponerande så tar allting väldigt lång tid. Väntade ca 10 dagar innan de lyfte oss på land. Sedan fick vi bytt motorfästena. Därefter har propelleraxeln tagits ut och konstaterats vara skadad. Ny axel beställd.Visar sig att vi behöver en ny axelkoppling. Så finns den inte att få tag på i USA och behöver beställas från Europa. Får ett kostnadsförslag på detta som innebär att frakten skulle gå på 440 dollar. (ca 4400 SEK). Detta är helt orimligt! Skickade ett mail till Peter Hansson på Hallberg-Rassy Parts i Ellös. Han hade inte delen hemma men skulle få hem den på en dag. Beställde! Fraktkostnaden blev ca 70 dollar istället för 440 dollar. Peter på HR-Parts har hjälpt oss många gånger under åren vi varit ute och seglat och servicen vi får är ovärderlig.

Så nu blir det lite väntan igen, dels på nya axeln som tillverkas lokalt och axelkopplingen som kommer från Ellös. Hörde av Peter att vi kunnat få levererat även axeln från Hallberg-Rassy vilket säkerligen blivit både billigare och gått snabbare men tänkte inte på det.

Kommande veckan är det Thanksgiving-firande på torsdagen den 28 november. Då är nästan allting stängt i USA och man firar med kalkonmiddag tillsammans med familj och vänner.

Förra året firade vi detta hos OCC Port Officers Pam och Frank i Green Cove Springs där vi då stod med båten på land i marinan där. Häromveckan fick jag en inbjudan från Pam om att komma dit på Thanksgiving. Jag har nu tackat ja till att komma dit och har bokat en bil hos Hertz och kör dit på onsdag, ca 280 km, och tillbaka till båten på fredag. Det är en härlig känsla att ha vänner så här långt hemifrån som bryr sig om att ta hand om mig när jag är ensam här. Skall också bli väldigt skönt att komma bort från varvet ett par dagar. Och roligt att träffa flera vänner från tiden när vi hade båten på marinan i Green Cove Springs.

Under tiden som Kerstin varit hemma i Sverige har hon tittat på ett hus som vi under en tid varit intresserade av att köpa. Nu blev det plötsligt skarpt läge och jag fick hastigt sätta mig på ett flyg och ta mig hem för kontraktsskrivning. Gjorde upp med killarna på varvet om att de skulle få båten färdig under tiden jag var borta så vi kunde sjösätta när jag kom tillbaka. När jag kom tillbaka visade det sig att axeln kommit dagen innan och nu var den mekanikern som skulle sätta ihop delarna borta……..
Vårt nya hem, Grönvik 5 på Bohus-Malmön






























In English:
We have had some problems when starting up this season so the blog has not yet been updated…

It really started already on the flight from Gothenburg to New York. We had to change plane at Gatwick, London. The plane there was delayed and the bags could not be reloaded to the New York flight in time. We hardly managed to catch the plane to New York ourselves. We had to run and when we arrived to the boarding they asked ”are you Kerstin and Staffan Agnetun?” They were waiting only for us, the only missing passengers.

When we landed at JFK in New York we had to report our missing bags (2). We have a pretty good insurance through the credit card company we use. You can buy clothes for SEK 4.000  (400 dollars) per bag immediately when the luggage is missing. Then just as much when the luggage has been missing for 24 hours. So we got new clothes for 16.000 SEK. But the luggage was gone for four days!

We rented a car at JFK Airport and drove to Deltaville. When driving we suddenly heard a small bang and saw a crack in the windshield that grows and becomes around 8-10 inches long. The rental car company wants compensation for this and it was 169 USD.

We had prepared to launch quickly after arriving at Deltaville Boatyard where we have stored Balance during the hurricane season. The plan was to sail north to Annapolis. There we would visit the Annapolis Boat Show and meet several of our American cruising friends. The bags were gone for four days. In the bags we had some spare parts and equipment that would be mounted before launching. In this way, the launch was so delayed that we could not get to the Annapolis Boat Show.

Instead, we started our long journey to Florida. Had a nice stop in Norfolk with OCC Port Officers Greta and Gary. They had also invited our mutual friends David and Marilyn from Blue Yonder who live nearby. We have sailed together with David and Marilyn both in Florida and in the Bahamas. Last year they sailed Blue Yonder to Europe. Marilyn was not able to join the first part from Fort Lauderdale to Bermuda. Instead, I joined as crew. Two middle-aged men on a 1000-mile sail. Or maybe one now says ”two elderly middle-aged men” or even ”two older men”. At least we feel like boys when we are sailing!

We continued our journey south via the Intracoastal Waterway. In Oriental we met OCC Port Officers Ann and Neville. We have met them before. Together, they have a life story full of adventure, excitement, hardships and romance. So nice to listen to them. Their lives should be a movie!

Had my Nikon SLR camera, of rather expensive model lying next to me on the cockpit bench when I was steering. A surge caused the camera to roll around and down on the floor. Then completely dead.

When we arrived in Georgetown, South Carolina, we got a weather window suitable for offshore sailing from there to St. Augustine in Florida. A distance of around 240 nautical miles. We left Georgetown at dawn and had nice sailing until the afternoon when the wind drops down. We started the engine and motor sailed for some hours when we suddenly feel vibrations from the engine. Notes that one engine mount has broken. Shortly thereafter, a loud bang is heard. Shuts off the engine immediately. Discovered that the other three engine mounts also broke. At the same time, we discover a water leak from the propeller shaft seal. Right now, our situation is a bit problematic. Presses some grease into the shaft seal which reduces the leak.

We are about 50 miles offshore and have very little wind. We head towards Beaufort in South Carolina and sail at a speed of about 2 knots. So it takes around 24 hours to get there. At the inlet to Beaufort we get a counter current of  3 knots. Now it is getting a little awkward!

In the US there is a fantastic organization called BoatUS. BoatUS have tugboats along the entire coast. The boats are usually motor boats 26-30 feet with usually 2-3 outboards of 150-250 hp. The tugboat owners are franchisees of BoatUS. In addition to towing insurance, BoatUS also has other boat insurance services. Already when we first came to the US in 2016 we became members. When traveling along the Intracoastal Waterways there is always a risk of running aground. We have also done it on a few occasions but never got stuck so we did not get loose. But if you get stuck you can call BoatUS and they come and help and it is completely free of charge if you are a member. Can be quite expensive if you are not a member.

When we now met 3 knots counter current in the weak wind we called BoatUS who sent a tugboat that met us. Then towed us to a marina that would help us with repairs and hauling out. We talked to them on the way in and gained confidence.

When we had been waiting for them to come and inspect the damage for a week without showing up, I lost patience. Had become acquainted with two sailors in the marina who recommended me to contact Thunderbolt Marine outside Savannah. Talked to them and they said they were very booked but would try to help me. Then called BoatUS and asked about the possibility of being towed there. Now it wasn’t a matter of ”emergency” and in addition it was more than 25 nautical miles so the guy I talked to said that I would have to pay 50% of the towing cost. When the nice tugboat captain left me at Thunderbolt Marine, he said that ”you have just earned 1.800 USD (=about SEK 18.000) that the towing would cost and this is because you are a member!”

Kerstins mother is 100 years old and we had heard from home that she had some health issues. We both thought that Kerstin should go home and see mom. Also, do not think Kerstin thinks it is particularly exciting to be in the boat when it is on the hard at the yard. And quite frankly, neither do I! Fortunately, it turns out that mom is not that bad after all!

Thunderbolt Marine is a large marina / shipyard. Most of the boats here are superyachts. A short distance from me is a leisure motor boat that is 60 meters long. Fascinating to see how they can move around these huge boats using a rail system. They have four indoor halls where our boat could easily be taken in with the mast on! The travel lift they use for ”smaller” boats takes 160 tonnes.

Although everything here at the marina seems impressive, everything takes very long time. Waited about 10 days before they hauled us out. Then we had the engine mounts changed. Subsequently, the propeller shaft has been removed and found to be damaged. New shaft ordered. Turns out we need a new shaft coupling. The coupling is not available in the US and needs to be ordered from Europe. Receives a cost proposal for this which means that the freight would be 440 USD. (about SEK 4.400). This is completely unreasonable! Sent an email to Peter Hansson at Hallberg-Rassy Parts in Ellös. He did not have the part at home but would get it in one day. Ordered! Shipping cost was about 70 USD instead of 440 USD. Peter at HR-Parts has helped us many times over the years we have been out sailing and the service we receive is invaluable.

So now there will be some waiting again, partly for the new shaft manufactured locally and the shaft coupling that comes from Ellös. Heard from Peter that we could also have had the shaft delivered from Hallberg-Rassy, which probably had become both cheaper and faster.

Next week is the Thanksgiving celebration on Thursday, November 28. Then almost everything is closed in the US and you celebrate with turkey dinner together with family and friends.

Last year we celebrated this with OCC Port Officers Pam and Frank in Green Cove Springs where we kept Balance at that time. The other week I received an invitation from Pam to come there on Thanksgiving. I have now agreed to get there and have booked a car with Hertz and will drive there on Wednesday, about 280 km, and back to the boat on Saturday. It’s a wonderful feeling to have friends this far from home who care about taking care of me when I’m alone here. Will also be very nice to get away from the yard for a few days. And fun to meet several friends from the time we had Balance at the marina in Green Cove Springs.

During Kerstins stay in Sweden, she has been looking at a house that we have been interested in buying for some time. Now it suddenly became a sharp situation and I quickly had to get on a flight and get home for signing the contract on the house. Made up with the guys on the shipyard that they would get the boat ready while I was away so we could launch when I got back. When I came back it turned out that the shaft had arrived they day before and now the mechanic who was to put the parts together had a day off……

torsdag 6 juni 2019

Sommaruppehåll





























Balance står nu på land hos Deltaville Boatyard i Chesapeake, Virginia. Vi har lyckats hitta en trevlig välskött marina med god ordning, rent och snyggt. Man har tillgång till en bil som man lånar utan kostnad för att uträtta ärenden i omgivningarna. I trakten finns en mängd företag med marin anknytning. Vi lämnade in två försegel till Ullmans Segelmakeri för en smärre reparation, ett justeringsarbete och nya sömmar i UV-skydden och fick reparerat vår gamla utombordare. I byn finns en West Marine-butik, en välsorterad järnaffär och en bra livsmedelsbutik. I stort sett allt man behöver!

När vi förberett Balance för sommarvila hyrde vi en bil hos Enterprise och körde till New Jersey där vi hälsade på hos seglarvännerna Mara och Tim. Strax intill där de bor går en färja till Manhattan i New York. Det blev en dag i New York med en del shopping och ett besök i ostronbaren på Grand Central Station.

Vi hade två trevliga kvällar tillsammans med Mara och Tim. Körde sedan hyrbilen till JFK-flygplatsen varifrån vi flög med Norwegian till Köpenhamn. Därifrån tog vi tåget till Kungsbacka där vi hämtade vår bil som förvaras hos äldste sonen när vi är ute och seglar. Sedan egna bilen till Bohus-Malmön där vi nu inväntar den svenska sommarens ankomst. Reser troligen tillbaka till Balance i slutet september och bloggen gör ett uppehåll till dess.

Vi önskar alla bloggläsare en trevlig sommar!

torsdag 2 maj 2019

Avengers























(In English below)
När vi låg i Portsmouth, Virginia blev vi rekommenderade att besöka Commodore Theatre. Låter som det är en teater men det är en biograf. Dock en något annorlunda biograf. Inga vanliga bio-säten i denna bion. Istället är biograflokalen utformad som en restaurang, med två, fyra och sex platser per bord. På bordet finns en telefon. När man läst menyn ringer man till köket och beställer och efter en stund kommer en servitör till bordet och serverar det man beställt.

Sen börjar filmen! Vi visste egentligen inte vad det var för film vi skulle se. Det var helt enkelt inte så viktigt, vi var ute efter själva upplevelsen.

Tyckte nog att filmen var lite väl mycket science-fiction för vår smak. Också att det var otroligt mycket våld. Våld nästan konstant i tre timmar som filmen höll på.

Filmen hette Avengers: Endgame och drog under helgen som vi såg filmen in 350 miljoner dollar i USA och 1,2 miljarder dollar globalt!

Entréavgiften till den trevliga biografen var 10 dollar/person om man betalade med kort och 9 dollar/person om man betalade kontant.































(In English:)
When we stayed in Portsmouth, Virginia we were recommended to visit Commodore Theatre. Sounds like it is a theatre but it is a cinema. However a rather different cinema. There are no ”cinema-seats”. Instead the cinema is made like a restaurang with two, four and six seats per table. On the table there is a telephone. When you have read the menu you call the kitchen with your order and after a while comes a waiter to the table serving what you have ordered.

Then starts the movie! We did not actually know what kind of film we were going to see. It was not so important, we were there for the experience.

We thought, however, that the film was a little too much science-fiction for our taste. There was also an incredible amount of violence. Violence almost constantly during three hours that the film lasted.

The name of the film was Avengers: Endgame and during the weekend that we saw the film the turnover was 350 million dollars in USA and 1,2 billion dollars worldwide!

The price for tickets to the nice cinema was 10 dollars/person if you payed with creditcard, however 9 dollars/person if you payed cash.

lördag 20 april 2019

Alligator River

Bald headed Eagle  -  Vithövdad havsörn
























(In English below)
Kom till staden Oriental i North Carolina. På en del platser längs ICW finns ”gratis-marinor” och i Oriental finns en. Det grundade upp kraftigt vid bryggan när vi lade till. Tyckte det kändes som att vi lutade något på morgonen när vi vaknade. Ekolodet visade 1,2 meter! Men vi tog oss loss och det gick bra.

På kvällen stannade en kvinna sin cykel och kom ut på bryggan. Pekade på vår OCC-klubbflagga och sa ”you are flying fish!”. Visade sig att vi nu träffat Ann Clement som tillsammans med sin man Neville är Port Officers för OCC (Ocean Cruising Club) i Oriental.

Hon ville absolut att vi skulle följa med henne hem och träffa hennes man Neville vilket vi gjorde. Det blev en fantastisk kväll med fantastiska berättelser och ett möte med fantastiska människor! Neville föddes i Wales och bodde i England när Ann ensamseglade sin 28 fots segelbåt över Atlanten. När båten seglades tillbaka till USA var Neville med ombord. Tillsammans byggde de senare en 46 fots katamaran som de seglade i många år. Med ålderns rätt har de nu en motorseglare. Neville är 82 år, Ann är 75. Vi tänker träffa dem igen till hösten när vi går söderut. Om vi hinner! De avseglar i November mot Bahamas! Eller så träffar vi dem där.

Genom hela Alligator River, en sträcka på omkring 40 sjömil, mötte vi endast en båt. Alligator River går genom ett vildmarksområde. Med tanke på vattendragets namn hade vi kanske trott vi skulle se några sådana djur men det gjorde vi inte. Enligt guideboken kunde man eventuellt få se svartbjörn i området men det gjorde vi inte heller. Vi såg den amerikanska nationalfågeln ”Bald Headed Eagle” eller ”vithövdad havsörn” och en del sköldpaddor.

Efter broöppningen vid Alligator River Bridge tog vi 90 grader babord in till Alligator River Marina. Där fyllde vi diesel till bra pris och bokade in oss för två nätter. Detta med tanke på ett annalkande oväder. Inatt väntas stormvindar. När vi kom in till den lilla marinan var vi enda båten där men senare kom en båt till. En väldigt liten men väl skyddad marina lokaliserad ”in the middle of nowhere”.

Det blir nog påskfirande i Alligator River Marina för oss. Vi har ägg, sill, köttbullar och Linje-akvavit så vi klarar oss bra! Glad Påsk!
One boat meeting in Alligator River 








































Turtles














































Alligator River
































Alligator River Marina






































































(In English:)
We arrived to Oriental in North Carolina. In some places along the ICW there are free docks and in Oriental there is one. It became rather shallow at the dock. Felt like the boat was leaning in the morning when we woke up. Depth sounder showing 1,2 meters (4 feet)! We came off and it was OK.

In the evening a woman stopped her bicycle and came out on the dock. Pointed on our OCC burgee and said ”you are flying fish!” It turned out that we had now met Ann Clement who together with her husband Neville are OCC (Ocean Cruising Club) Port Officers in Oriental.

She insisted that we should follow her to her home to see her husband Neville which we did. It became a wonderful evening with amazing stories and a meeting with great people! Neville was born in Wales and lived in England when Ann singlehanded sailed her 28 foot boat across the Atlantic. When the boat was sailed back to USA they were both onboard. Together they later built a 46 foot catamaran that they sailed during many years. With the right of age they now have a motor sailor. Neville is 82 and Ann is 75. We plan on meeting them again in the fall when we are sailing south. However, in November they are on their way to the Bahamas so if we do not get there before then we might meet them in the Bahamas.

All the way along the Alligator River, around 40 nautical miles, we only met one boat. Alligator River goes through a rather desert and wild area. Thinking of the name of the river we thought we might see some of those animals but we did not. According to the guide book you might see black bear in the area but we did not. We saw the American National bird the Bald Headed Eagle and some turtles.

After the bridge opening at Alligator River Bridge we turned 90 degrees to port to Alligator River Marina. We filled diesel at a reasonable price and made reservation to stay two nights. This because of an approaching bad weather. Coming night storm winds are expected. When we arrived to the small marina we were the only boat there. Later one more boat arrived. The marina is very small but well protected and located ”in the middle of nowhere”.

Looks like we will spend Easter in Alligator River Marina. We have eggs, Swedish herring, Swedish meatballs and Linje-akvavit so we will be fine! Happy Easter!