Translate

fredag 23 februari 2018

Utflykt till Vinales/Excursion to Vinales

























(In English below)
Vi gjorde en tvådagars utflykt till Vinales-dalen med staden Vinales. Dalen ligger i västra Kuba och är nationalpark. Dalen har en intressant historia och många sevärdheter. Här bedrivs en del tobaksodling.





















Denna gång åkte vi taxi med chauffören Joachim som har en Peugeot från 1989. Joachim berättade att han kör Vinales till Havanna varje dag, 7 dagar i veckan såvida bilen inte står still för reparation. Innebär ca 500 km per dag. Bilen var inne på sin tredje dieselmotor.

Vi delade bilen med två unga söta flickor från Tel Aviv, Israel. Visade sig något överraskande att det var mor och dotter!

Hade fått hjälp att boka såväl bilen som boendet i Vinales på Villa La Melodia, Martha y El Chino av kanadensaren Addison Chan som med sin hustru Pat befinner sig strax intill oss i Marina Hemingway. Addison har skrivit Waterways handbok om Kuba som är boken man använder när man seglar till Kuba. Addison är oerhört kunnig och erfaren om allt som har med Kuba att göra och dessutom väldigt hjälpsam. Hans bok är den bästa guide-boken som finns när det gäller segling till Kuba.

Addison driver också facebook-gruppen ”Cuba, Land and Sea” med massor av värdefull information om Kuba.

När vi hade checkat in hos Martha följde hennes man med oss till en kaffe- och tobaksodlande gård strax intill. Vi fick en liten rundvisning av ”tredje generationen” på gården om kaffeproduktionen som bedrivs väldigt småskaligt och helt manuellt. Fick också höra om tobaksproduktionen och sedan en förevisning av farfar, 76 år, i konsten att rulla cigarrer. Fick bl.a. veta att de måste lämna 90% av tobaksproduktionen till staten mot en mindre ersättning. 10% får de behålla för att själva röka upp eller sälja. Skulle tro att det de säljer till turister är ganska avgörande för deras ekonomi. Kaffeproduktionen hade inte samma reglering mot staten.

























































































Nästa dag åkte vi rundtur med värdinnans son Alex, som är taxiförare. I hans ryska Moskwitch-bil fick vi se en del av sevärdheterna i området.

Vi planerar nu för vår fortsatta segling som är tänkt mot  Bahamas. När vi lämnar Havanna skall vi ut i Golfströmmen och det gäller att passa på när vinden inte går mot strömmen. Vinden är ganska frisk och ostlig, strömmen västlig med 3-4 knop vilket innebär ganska besvärliga förhållanden. Det ser just nu ut som att vinden vrider mot sydost fram mot söndag och då kan vi få ett läge för avsegling.





















(In English:)
We made a two-day excursion to the Vinales Valley with the town of Vinales. The valley is located in western Cuba and is a national park. The valley has an interesting history and many sights. Here is some tobacco cultivation.

This time we went by taxi with driver Joachim who has a Peugeot from 1989. Joachim told us that he drives Vinales to Havana every day, 7 days a week unless the car is left for repair. This makes about 500 km per day. The car was on its third diesel engine.

We shared the car with two young pretty girls from Tel Aviv, Israel. Turned out surprisingly to be mother and daughter!

Had been helped to book both the car as well as the accommodation in Vinales at Villa La Melodia, Martha y El Chino, by Canadian Addison Chan, who, with his wife Pat, is located right next to us at Marina Hemingway. Addison has written Waterway's handbook about Cuba, which is the book used when sailing to Cuba. Addison is extremely knowledgeable and experienced about everything that matters with Cuba and also very helpful. His book is the best guide book available for sailing to Cuba.

Addison also runs the Facebook group "Cuba, Land and Sea" with lots of valuable information about Cuba.

When we checked in to Martha, her husband accompanied us to a coffee and tobacco-growing farm right next door. We had a small tour on the farm by the "third generation" on the farm about the coffee production, which is very small and completely manually performed. Was also told about the tobacco production and then grandfather, 76 years old, showed us the art of rolling cigars. Got among other things knowing that they have to leave 90% of their tobacco production to the state for a minor compensation. They keep 10% of the production themselves to smoke or sell. Would think that what they sell to tourists is quite important for their finances. Coffee production did not have the same regulation against the state.

The next day we went on a tour with hostess son Alex, who is taxi driver. In his Russian Moskwitch car, we saw some of the sights in the area.

We are now planning for our sailing heading for the Bahamas. When we leave Havana we go into the Gulf Stream and it is important to watch when the wind does not run against the current. The wind is easterly and about 20-25 knots, the current is westerly with 3-4 knots, which means quite awkward conditions. It is currently looking like the wind turns south-east towards Sunday and then we might have the right weather window for leaving Havana.

lördag 17 februari 2018

Vår man i Havanna/Our Man in Havana






















(In English below)
Detta är vår taxiförare som heter George. George är hans engelska namn. Han har ett spanskt namn också.

Hans bil är en Chevrolet från 1949 med originalmotor. Motorn är en rak 6-cylindrig bensinmotor. Bilen är 3-växlad och växlas med rattväxel. (Hur många har kört med rattväxel?)

Bilen har ägts i familjen i tre generationer. Georges farfar köpte bilen 1950. Efter farfar hade Georges far bilen och nu är den Georges. När farfar ägde bilen var det en familjebil men George och Georges far har kört den som taxi. De flesta ägare till de gamla amerikanska bilarna i Havanna byter ut motorerna till dieselmotorer för att bränslet blir så mycket billigare. Men George vill ha sin bil i originalskick.

Frågade hur långt bilen gått men ibland förstår vi inte varandra helt och fick till svar att den drar 1 liter bensin på 7 kilometer. (=1,42 liter/10 km). När vi började åka förstod jag att han nog inte vet hur långt bilen gått eftersom hastighetsmätaren och därmed också vägmätaren inte fungerade. Vi har inte åkt med någon bil på Cuba där hastighetsmätaren fungerat. Verkar som att hastighetsmätaren är en oprioriterad detalj på bilarna här. Och den behövs ju egentligen inte. Bilen går ju lika bra utan hastighetsmätare.

George körde oss från Marina Hemingway till Parque Central i gamla Havanna. Han guidar oss på vägen dit. Han kör lugnt och fint. Då håller farfars bil längre. När vi kommer in i Havanna blir det lite kö och trängsel i några korsningar men George slingrar sig mellan bilarna på ett proffsigt sätt. Härlig chaufför!

Bestämmer att han ska hämta oss på samma plats nästa dag eftersom vi valde att stanna en natt i Havanna.






















































































(In English:)
This is our taxi driver named George. George is his English name. He has a Spanish name as well.

His car is a 1949 Chevrolet with original engine. The engine is a straight 6-cylinder gasoline engine. It has three gears and rotates with steering gear. (How many have been driving with steering gear?)

The car has been owned by the family for three generations. Georges grandfather bought the car in 1950. Then Georges's father had the car and now it's Georges. When Grandpa owned the car, it was a family car but George and George's father has driven it as a taxi. Most owners of the old American cars in Havana change their engines to diesel engines to make the fuel so much cheaper. But George wants to keep his car in original condition.

Asked how far the car went, but sometimes we do not fully understand each others and got the answer that it draws 1 liter of gasoline at 7 kilometers. (= 1.42 liters / 10 km). Later I realized that he probably did not know how far the car went because the speedometer and thus the road meter did not work. We have not traveled with one car in Cuba where the speedometer worked. Seems that the speedometer is an unprecedented detail on the cars here. And it really is not necessary. The car is just as good without a speedometer.

George drove us from Marina Hemingway to Parque Central in Old Havana. He guides us along the way there. He drives calm and fine. That's how Grandfather's car stays longer. When we enter Havana, there is a bit of traffic and congestion in some intersections, but George walks between the cars in a professional manner. Lovely driver!

Decides he will pick us up in the same place the next day because we chose to stay for one night in Havana.

söndag 11 februari 2018

Landtravel till Trinidad och Cienfuegos

Cowboy in Trinidad





























(In English below)
Vi har varit ute på ”landtravel” på Cuba några dagar. Tog först bussen som går från Marina Gaviota till Varadero där vi försökte få tag på en ”taxi collectivo” som kunde ta oss till staden Trinidad.

Hittade en taxistation med gula taxibilar. Chaufförerna, i svarta solglasögon och skjortor som spände över deras stinna magar, satt i en lång rad på en bänk och pratade med varandra. Det verkade väldigt svårt att göra affär med dem. Fick känslan att de hellre satt och pratade med varandra än körde sina bilar.

En bit längre ner på gatan hittade vi en ”taxi-broker” som fixade en bil åt oss på lite mindre än en timme. Under tiden kunde vi ta en sandwich på restaurangen varifrån han verkade arbeta. Vi fick dela bilen med två franska backpackers. Taxiresan var 350 km lång.

Resan gick i högt tempo till Trinidad. Det var intressant att färdas landvägen på Cuba. Trafiken är annorlunda mot vad vi är vana vid. Man verkar köra ganska fort samtidigt som vägen delas med väldigt långsamtgående fordon som häst och vagn.

Vid ett tillfälle ser vi en tupp som är på väg över vägen. Chauffören väjer över i den andra körbanan samtidigt som tuppen tar det okloka beslutet att vända tillbaka igen, och där kom vi……
En lös hund som ville över vägen hade lite bättre förstånd och stannade precis innan bilen passerade.
Fyra ryttare till häst vallade en mindre flock kor över vägen. En av dem signalerade mycket tydligt att chauffören skulle sakta ner men han tog istället sikte på en lucka mellan en av hästarna och en av korna så slapp han ju sakta farten.

Vi hade sett ut ett B&B i vår guidebok som fått goda vitsord och chauffören körde oss dit. Det hette Casa Font. Tyvärr var det fullbelagt men vi blev bjudna att stiga på. Man hjälpte oss att per telefon hitta rum hos en kollega. Sedan följde det unga paret som förestod stället med oss till Casa Ayala som hade det lediga rummet. När vi frågade om de kunde rekommendera något ställe att äta middag föreslog de att vi skulle komma och äta hos dem vilket vi gjorde. Hade en mycket trevlig kväll på Casa Font. När vi ätit förrätt, soppa och varmrätt frågade de om vi ville ha lite glass, kaffe, rom och kanske en cigarr. Vi tackade ja. När vi betalade påpekade jag att de inte tagit med dessert, kaffe, rom, cigarr på notan och fick då till svar att ”det ingår”. Casa Ayala där vi bodde var också ett mycket trevligt ställe som drevs av ett äldre par. Mycket gästvänliga och omtänksamma och serverade en överdådig frukost.










































Staden Trinidad är en gammal stad som anlades i början 1500-talet. Alla gatorna är kullerstensklädda. Vacker stad med ganska mycket turister. På kvällarna kan man gå till en terrass/trappa där man kan lyssna på levande musik samtidigt som man njuter en Mojito eller en Cuba Libre.

Stannade två nätter på Casa Ayala och fick hjälp av mannen där att skaffa en taxi collectivo till Cienfuegos. Taxin kom nästa morgon kl 10.15 som avtalat. När vi skulle säga adjö kom värdinnan med ett handskrivet brev till oss och det blev flera kramar och kindpussar. Så vänliga människor!
Domino game in the street

























Nu fick vi åka amerikanare! Chevrolet från 1951. Originalmotorn var bytt till en dieselmotor. Men den gick fort! Vet inte hur fort det gick för hastighetsmätaren visade 0 men det var ”plattan i mattan” hela tiden. Man kände sig faktiskt lite småskraj emellanåt och det kändes obehagligt att inte ha säkerhetsbälte. Kändes ändå som att vi hade statistiken på vår sida. Om bilen inte kraschat sedan 1951 varför skulle det ske just nu?
Chevrolet 1951






















Tog oss till B&B Bella Perla Marina i Cienfuegos. En ung man som visade sig vara son i huset tog emot oss och hade ett ledigt rum åt oss. Den unge mannen som pratade bra engelska berättade att han var på Rolling Stones konsert i Havanna härom året. När jag berättade att jag varit på två Rolling Stones konserter blev vi kompisar. Han berättade att konserten i Havanna var gratis och att Rolling Stones skänkte sina instrument och utrustning till folket på Cuba efter konserten. Framtidstron var uppåt vid den tiden då också president Obama besökte Cuba. Tyvärr har utvecklingen gått lite tillbaka sedan dess.

Gjorde liten rundtur i Cienfuegos. Besökte bl.a marinan där och tänkte på en seglarvän som tyvärr gick bort där häromåret.

Färden tillbaka från Cienfuegos till Marina Gaviota i Varadero blev inte fullt lika vådlig som de tidigare bilresorna. Fick tag på en taxi collectivo som vi delade med två unga backpackande flickor från Schweiz. Även denna bil saknade säkerhetsbälten men hade brandsläckare! Chauffören körde sansat och följde hastighetsbegränsningar.

Den äldre befolkningen är oftast inte kunniga i engelska. Idag undervisar man engelska i skolorna så yngre människor pratar ofta bra engelska. Fidel Castro lär ha sagt att det kubanska folket skall lära sig fiendens språk.

Utflykten blev en trevlig resa med många härliga möten och roliga upplevelser. Människorna här är mycket vänliga och tillmötesgående. Vi har mer eller mindre bestämt oss för att komma till Cuba igen ett annat år. Närmaste planen är nu att segla vidare till Marina Hemingway i Havanna.






















(In English)
We have been out landtravelling in Cuba a few days. First we took the bus that runs from Marina Gaviota to Varadero where we tried to get a taxi collectivo that could take us to the city of Trinidad.  Found a taxi station with yellow taxis. The drivers, in black sunglasses and shirts tucked over their stomachs, sat in a long row on a bench and talked to each other. It seemed very difficult to do business with them. Got the feeling that they rather sat talking to each other than drove their cars. 

A bit further down the street we found a taxi broker who fixed a car for us in less than an hour. Meanwhile we could have a sandwich at the restaurant from where he seemed to work. We had to share the car with two French backpackers. The drive was 350 km long.  The trip was at high speed to Trinidad. It was interesting to travel the country road in Cuba. Traffic is different to what we are used to. You seem to drive quite fast while the road is divided by very slow-moving vehicles like horse and trolley. 
At one point we saw a rooster on his way to cross the road. The driver weighs over in the second lane while the rooster takes the unwise decision to return again and there we came ......
A loose dog who wanted to cross the road had a little better understanding and stopped just before the car passed.
Four horse riders drove a smaller flock of cows over the road. One of them signaled very clearly that the driver should slow down, but instead he aimed at a gap between one of the horses and one of the cows, so he did not have to slow down.

We had seen a B & B in our guidebook that looked good and the driver took us there. It was called Casa Font. Unfortunately it was fully booked but we were invited to come in. They helped us find a room by telephone at another B&B. Then the young couple who had the place accompanied us to Casa Ayala who had the vacant room. When we asked if they could recommend a place to have dinner they suggested we should come and eat at their place. Had a very nice evening at Casa Font. When we ate starters, soup and main course they asked if we wanted some ice cream, coffee, rum and maybe a cigar. We said yes please. When we paid I pointed out that they did not bring dessert, coffee, rum, cigar on the bill and then received a reply that "it is included".

Casa Ayala where we lived was also a very nice place run by an elderly couple. Very hospitable and caring and served a marvellous breakfast.  The city of Trinidad is an old town built in the early 16th century. All the streets are cobbled. Beautiful city with quite a lot of tourists. In the evenings you can go to a terrace / staircase where you can listen to live music while enjoying a Mojito or a Cuba Libre.  Stayed two nights at Casa Ayala and got help from the man there to get a taxi collectivo to Cienfuegos. The taxi arrived the following morning at 10.15 as agreed. When we were going to say goodbye, the hostess came with a handwritten letter to us and there were several hugs and cheeks. So friendly people!

Now we got to go Americans! Chevrolet from 1951. The original engine was switched to a diesel engine. But it went fast! Do not know how fast as the speedometer showed 0 but it was full speed all the time. You actually felt a bit nervous sometimes and it felt uncomfortable not to have a seat belt. Still felt like we had the statistics on our side. If the car did not crash since 1951 why would it happen right now?  Took us to the B & B Bella Perla Marina in Cienfuegos. A young man who turned out to be a son in the house welcomed us and had a free room for us. The young man who spoke good English told us that he was at the Rolling Stones concert in Havana the other year. When I told him that I had been at two Rolling Stones concerts, we became friends. He told us that the concert in Havana was free and that Rolling Stones donated their instruments and equipment to the people in Cuba after the concert. The hope of a better future was up at that time when President Obama also visited Cuba. Unfortunately, developments have gone down a little since then.

 Did a small tour of Cienfuegos. Visited the marina there, thinking of a sailing friend who unfortunately passed away there last year. 

The car travel back from Cienfuegos to Marina Gaviota in Varadero was a little bit more comfortable than the previous car journeys. Got a taxi collectivo that we shared with two young backpacking girls from Switzerland. Even this car did not have safety belts but had fire extinguisher! The driver drove sensibly and followed speed limits. 
The older population is usually not knowledgeable in English. Today, English is taught in schools so younger people often speak good English. Fidel Castro has said that the Cuban people should learn the language of the enemy. 

The trip was a nice trip with many lovely meetings and fun experiences. The people here are very friendly and accommodating. We have more or less decided to come to Cuba again another year. The next plan is now sailing to Marina Hemingway in Havana.

onsdag 7 februari 2018

Florida till Cuba

Hauling the anchor in Rodriguez Key






















(In English below)
Har haft lite avbrott i vår segling (och bloggskrivning). Vi var hemma i Sverige en hel månad i samband med jul. Hade bröllop för vår yngste son, firade Kerstins mors 99-års födelsedag samt jul- och nyårsfirande med barn och barnbarn. Balance låg under tiden vi var hemma förtöjd i Vero Beach Marina. Kom tillbaka till Balance i januari och har sedan fortsatt söderut.

På vår väg söderut låg vi ankrade några dagar i Boca Raton lite norr om Fort Lauderdale. Där hade vi sällskap med amerikanska båten Mad Romance med Jeff och Mindy. 2016 seglade vi tillsammans i OCC-rallyt från Curacao – Colombia – San Blas – Panama – San Andres – Providencia – Honduras. Trevligt återseende.

Efter Boca Raton tog vi oss sedan vidare till Fort Lauderdale där vi med lite tur fick plats på en liten privat billig marina. Där hade vi sällskap med David och Marilyn på Blue Yonder. David och Marilyn är vänner till oss sedan i höstas.

När man passerar den första bron i Fort Lauderdale finns där en skylt med texten: ”Welcome to Fort Lauderdale, the Yachting Capital of the World”. Onekligen ligger det något i detta. I Fort Lauderdale kan man nog få tag på allt som har med båt att göra. Dessutom en mycket trevlig stad att vara i ett tag. Vi blev nog kvar lite längre än vi ursprungligen tänkt och detta hade med vädret att göra. Vi hade ganska dåligt väder ett tag. Det var blåsigt och kallt. Så kallt att vi tidvis fick köra vår dieselvärmare. Kanske stannade vi lite längre pga det trevliga sällskapet vi hade med David och Marilyn.

Vi pysslade om Balance under tiden i Fort Lauderdale, renoverade sjövattenpumpen och gjorde några andra mindre reparationer. Provianterade och fyllde upp våra förråd.

Från Fort Lauderdale tog vi oss sedan ner till Marathon som ligger i Florida Keys. Där hälsade vi på hos våra vänner Lynn och Russell som har ett hus där. Övernattade ett par nätter vid deras brygga medan vi hade koll på väderprognoserna som visade ett  passande väderfönster till söndag den 4 februari.

På söndagskvällen lämnade vi Marathon och satte kurs mot Varadero på Cuba. Det är nu fjärde gången vi korsar Golfströmmen och det är alltid lite spännande. Allt gick bra och efter 108 sjömil var vi i Marina Gaviota, Varadero. Enligt instruktionerna ropade vi upp marinan 12 sjömil före ankomst. Fick svar direkt och man frågar vilken flagga vi seglar under, hur många vi är ombord och från vilken hamn vi kommer.

Dockmastern ropar upp oss när han ser att vi är på väg in och anvisar oss plats vid inklareringsbryggan. Hann inte stänga av motorn innan Harbor Master och en läkare med stetoskop runt halsen var ombord. Läkaren undrade över vårt hälsotillstånd samtidigt som han agerade tolk för HarborMastern som hade ganska många frågor om utrustningen ombord. Frågade bl.a. om hur många gps:er vi har. Där svarade vi kanske inte helt korrekt då jag i hastigheten inte tänkte på gps:er som finns i våra telefoner, gps-puckar till pc:n, reserv-gps i grabbagen osv. Satellittelefon får man inte använda på Cuba och därför förseglade man den. Sedan kom två personer från jordbruksdepartementet och gick igenom vår kyl och frys. Man får inte ha med sig kyckling, ägg, citrusfrukter och lite annat. De såg glada ut när vi sa att vi inte hade kyckling men såg mellan fingrarna när vi sa att vi hade ägg.

All den tekniska utrustningen ombord fotograferades och även vi själva blev fotograferade. Hela proceduren tog ca en timme och alla var mycket trevliga och vänliga.

Nu är vi på Cuba!

Passing Miami on our way south























Morning in Rodriguez Key



















(In English)
Have had a break in our sailing (and blogging). We were home in Sweden for a whole month in connection with Christmas. Had a wedding for our youngest son, celebrated Kerstin's mother's 99th birthday, Christmas and New Year's celebration with children and grandchildren. Balance was tied up in Vero Beach Marina while we were at home. Came back to Balance in January and continued on our way south. 

On our way south we were a few days in Boca Raton a little north of Fort Lauderdale. There we had company with the American boat Mad Romance with Jeff and Mindy. In 2016 we sailed together in the OCC rally from Curacao - Colombia - San Blas - Panama - San Andres - Providencia - Honduras. Nice reunion. 

After Boca Raton, we went on to Fort Lauderdale where we were lucky to get a slip in a  little private cheap marina. There we had company with David and Marilyn at Blue Yonder. David and Marilyn are friends to us since last fall. 

When you pass the first bridge in Fort Lauderdale there is a sign with the text: "Welcome to Fort Lauderdale, the Yachting Capital of the World." Undoubtedly there is something in this. In Fort Lauderdale you can get on everything that's got to do with a boat. In addition, a very nice city to be in for a while. We probably stayed a little longer than we initially thought and this had to do with the weather. We had quite bad weather for a while. It was windy and cold. So cold that we sometimes had to run our diesel heater.  Maybe we also stayed a little longer because of the nice neighbors we had. We made some maintenance on Balance while in Fort Lauderdale, renovated the seawater pump and did some other minor repairs. Provisioned and filled up our stores. 

From Fort Lauderdale we then went down to Marathon located in the Florida Keys. There we stayed with our friends Lynn and Russell who have a house there. Stayed for a couple of nights at their dock while we watched the weather forecasts which showed a suitable weather window for Sunday, February 4th.  On Sunday evening we left Marathon and headed for Varadero in Cuba. It is now the fourth time we cross the Gulf Stream and it is always a little exciting. Everything went well and after 108 nautical miles we were in Marina Gaviota, Varadero. According to the instructions, we called up the marina 12 nautical miles before arrival. Received an answer immediately and they asked which flag we are sailing, how many we are on board and from which port we are coming.

The dockmaster calls us on the radio when he sees that we are on our way in and tells us how to get to the clearance dock. I did not even have time to turn the engine off before Harbor Master and a doctor with stethoscope around his neck were aboard. The doctor wondered about our state of health while being the interpreter for the Harbor Master who had quite a few questions about the equipment on board. Asked, among other things, about how many gps we have. There maybe we did not answer correctly when I did not think of GPS that we have in our phones, GPS pucks to the PC, spare gps in the grabbag and so on. Satellite phones should not be used in Cuba and therefore it was sealed. Then two people came from the Ministry of Agriculture and went through our fridge and freezer. You must not bring chicken, eggs, citrus fruits. They looked happy when we said we did not have chicken but saw between their fingers when we said we had eggs.  All the technical equipment on board was photographed and we ourselves were photographed. The whole procedure took about an hour and everyone was very nice and friendly. 

Now we are in Cuba!

lördag 2 december 2017

Nya rutor/New portlights



















(In English below)
Rutorna på Balance som är en Hallberg-Rassy 39 från 1995 börjar bli lite medfarna. Aluminiumprofilerna har oxiderat en del och i en ruta har vi fått lite läckage. Vi har bestämt oss för att byta ut alla rutorna. Vi är glada över att vi har en båt som kommer från ett varv som fortfarande finns och som tillhandahåller reservdelar till 22 år gamla båtar. Beställer nya rutor av Peter Hansson på HR-Parts. Eftersom vi f.n. seglar i Florida får vi leveransen av rutorna till Vero Beach Marina i Florida med UPS. Frakten som kan följas via tracking kommer fram på exakt föreskriven tid.

Vi byter alla de fasta rutorna i båten (sex stycken). De öppningsbara rutorna (fem stycken) verkar inte ha samma korrosionsproblem.

De nya rutorna har ett lite annorlunda utförande, framförallt invändigt. Skruvarna på nya rutorna sitter i ”ett spår” som efter monteringen täcks med en plastlist så att skruvarna sedan är helt dolda.

Utbytet av rutorna visade sig vara väldigt enkelt. Att skruva loss den gamla rutan, göra rent runt öppningen och montera en ny ruta tog omkring 20 minuter. Manualen som bifogades leveransen föreskrev att vid monteringen av nya rutan skulle skruvarna dras för hand. De skall sedan efterdras efter en vecka. Täcks sedan med en plastlist och sedan är alla skruvarna dolda.

Corroded aluminium profiles






















Unscrewing the inside profile 






















Taking away the inside profile




Taking away the outside profile





















Manually screwing the new profile






















Finished with screws covered with plastic strip





































(In English)
The portlights on Balance, which is a Hallberg-Rassy 39 from 1995, start to be a bit worn. The aluminum profiles have oxidized a bit and in one of the portlights we have had some leakage. We have decided to replace all the portlights. We are pleased that we have a boat coming from a boatyard that still exists and providing spare parts for 22 year old boats. We order new portlights by Peter Hansson at HR Parts. Since we sail in Florida, the portlights were shipped to Vero Beach Marina in Florida with UPS. The freight that can be followed by tracking arrives arrived at exact timing.

We replaced all the fixed portlights in the boat (six pieces). The openable portlights (five pieces) do not appear to have the same corrosion problems.

The new portlights have a slightly different design, especially inside. The screws on the new portlights are in "a groove" which, after assembly, is covered with a plastic strip so that the screws are completely hidden.

The exchange of the portlights turned out to be very simple. Unscrewing the old portlight, cleaning the opening and installing a new portlight took about 20 minutes. The manual attached to the delivery provided that when installing the new portlights the screws should be pulled by hand. They shall then be retightened after one week. Then covered with a plastic strip and then all the screws are hidden.

fredag 24 november 2017

Thanksgiving

























 (In English below)
Tacksägelsedagen eller Thanksgiving är väl något som passerar utan någon större uppmärksamhet hemma i Sverige. Så inte i USA. Detta landet är i princip stängt för firande av Thanksgiving torsdag och fredag 23 och 24 november. (4:e torsdagen i november är Thanksgivingdagen)

Till Vero Beach Marina är det många cruisers som kommer inför denna helg. På de flesta bojarna i marinan ligger man upp till tre båtar ihop. Vi ligger tillsammans med båtarna Cookie Monster (Corbett & Robin) och Innamorata (Garry & Jan). Corbett & Robin har vi känt över ett år då de liksom vi har sin båt i Green Cove Springs under orkansäsongen. Robin är tillsammans med några andra lite av samordnare för firandet av thanksgiving i Vero Beach.


Man firar med en stor middag där kalkon är huvudrätten. Kalkoner tillagas av den informella organisationskommittén. Sedan tar alla deltagare med sig tillbehör av alla de slag. Ordnades med shuttle-bussar från dingebryggan till en lokal där vi var omkring 150 personer som åt och firade tillsammans. Massor med mat, god mat och hög stämning. Efter maten blev det musik på verandan utanför.

Fredagen den 24 november är s.k. Black Friday, den stora readagen. En tradition som numera är ganska etablerad även i Sverige.

Får väl ta en tur till West Marine och se om vi kan köpa något som är billigt och som vi inte visste att vi kunde klara oss utan.

































































































































































In English:
Thanksgiving is something that passes without much attention at home in Sweden. So not in the United States. This country is basically closed for celebration of Thanksgiving on Thursday and Friday, 23 and 24 November. (4th Thursday in November is Thanksgiving Day)

To Vero Beach Marina there are many cruisers coming to celebrate this weekend. On most moorings in the marina there are up to three boats together. We are located alongside the boats Cookie Monster (Corbitt & Robin) and Innamorata (Garry & Jan).  We have known Corbitt & Robin for over a year when they, like us, have their boat in Green Cove Springs during the hurricane season. Robin is together with some other co-ordinator for the celebration of Thanksgiving in Vero Beach.

You are celebrating a big dinner where turkey is the main course. Turkeys are prepared by the informal organizing committee. Then all participants bring accessories of all kinds. Shuttle buses takes us from the dingy dock to a local where we were around 150 people who ate and celebrated together. Lots of food, good food and high atmosphere. After the meal there was music on the porch outside.

Friday, November 24th is Black Friday. A tradition that is now quite established even in Sweden.

Well, take a trip to West Marine and see if we can buy something that's cheap and we did not know we could do without.