Människor vi möter

En stor behållning med långseglandet är möten man gör med intressanta människor.

Vi har träffat Anna och Krister Malm (75, 73) som seglar båten Kaiso. De gjorde sin första segling över Atlanten till Västindien 1968. Då i en klinkbyggd Hjuvikskryssare. Storlek ungefär som en Nordisk Folkbåt, något högre och med självläns. Med sig hade de den då tvååriga dottern Åsa, en rullbandspelare och mängder med rullband. Krister ville till Västindien för att spela in karibisk musik. De hade fått ett visst ekonomiskt stöd från Sveriges Radio där Krister då arbetade samtidigt som han studerade och forskade i musikvetenskap.

I vår sittbrunn får vi höra fantastiska historier om hur det var i Karibien långt innan långsegling blev så vanligt som det är idag och innan charter var uppfunnet och innan Doyles guidebooks hade skrivits.

Vid deras första besök på Bequia var hela viken röd. Röd av valblod då man slaktade val där då. På Trinidad blev de kvar i tre år. Båda fick jobb och båten såldes. De fick sitt andra barn på Trinidad. ”Födde ni barn på Trinidad?” ”Nej, det behövde vi inte för där fanns så många barn som inte hade några föräldrar så vi adopterade en pojke”

Sedan de gick i pension seglar de årligen i Karibien från oktober till påsk. Från Sainte Anne på Martinique där vi nu träffats, seglar de direkt till Trinidad, ca 230 sjömil. Anna är där engagerad med att spela steelpan i en orkester i samband med karnevalen där. (Trinidad-karnevalen är världens näst största karneval)

Den 23 april håller Anna och Krister föredrag på Oceanseglingsklubben (OSK) i Stockholm. Missa inte det, du som har möjlighet att närvara.

Semesterliv i Sainte Anne

Badtermometern visar 30 grader när man kastar sig i vattnet. Ändå känns det svalkande, nästan lite kallt, när man hoppar i. Man kan dock vara i vattnet hur länge som helst.

Vi har det ganska behagligt i St Anne där vi nu varit ankrade sedan jul. Har inte bara latat oss utan också fixat en del med båten, gjort vandringar och hyrt bil och rest runt på Martinique.

Vår watermaker läckte kraftigt vid igångkörning. Hade skaffat en extra ändplugg i reserv och bytte den vilket löste det värsta läckaget. Det läckte dock lite grand även i andra änden av watermakerns membram så vi behövde ny ändplugg även där. Watermakern tillverkas hos EchoTec i Trinidad och det visade sig att de har en återförsäljare i le Marin (på svensk-franska ”Marängen”) som ligger på dingeavstånd från oss.

Vårt elektriska ankarspel går lyckligtvis att manövrera även manuellt för det har emellanåt valt att inte riktigt tjänstgöra som det ska. Nya kol till elmotorn fanns också att få tag på i le Marin. Så nu ska spelet fungera som det är tänkt.

Sjövattenpumpen till vår Volvo Penta motor har börjat läcka. Upptäckte det när jag lade märke till en saltavlagring under pumpen. Återförsäljare till Volvo Penta finns också i le Marin. För att fixa läckaget behövde vi två st tätningsringar som enligt uppgift på Volvo Pentas hemsida skulle kosta ca 150 kronor/st. Dock säljer man dem inte på det viset. Då tjänar man ju inte så mycket. Man var tvungen att köpa ett ”kit”. Det kostade ca 2000 kronor. ”Kändes som att dom skickat rånarluvorna på tvätt”  (citat Peter Lindblom)

Vind, sol, ström

Blåsigt väder har vi haft några dagar och enligt prognoserna fortsätter det några dagar till. Det är bra ankarbotten här i Sainte Anne och tror inte det varit någon båt som draggat.

Ibland är vi tveksamma till hur effektiv vår vindgenerator är. Nu när det verkligen blåser märker vi dock att den ger massor med ström. Dagtid ger våra solpaneler ordentlig laddning men vi har oftast ett underskott på morgonen. När det blåser som nu är dock batterierna fulladdade redan på morgonen.