Förvirrande mått

Ibland uppstår lustiga situationer när man anger mått i olika delar av världen. I Europa är vi vana vid ”metric” måttangivelser men i stora delar av världen är ”imperial”-måtten vanligast. Ibland blandas de båda måttsystemen på ett för oss inkonsekvent sätt.

Vi köpte en länspump som hade anslutning 38 mm motsvarande 1,5 tum. Problemet var att slangtillverkaren bestämt sig för att gå över till ”metric” och ändrat slangdimensionen från etablerade 1,5 tum (38 mm) till 40 mm. Löstes med extra kraftiga slangklämmor.

När vi var på Trinidad förnyade vi en del av våra fall och skot. Där angavs diametern i mm men längden angavs i fot.

När man bunkrar diesel på Bonaire handlar man i liter. När man köper vatten på samma ställe är måttenheten gallon.

När man köper dykutrustning är en fråga om man vill ha ”metric” eller ”imperial”. Man avser då om man vill ha djupmätare i fot eller meter, tryckmätare i psi eller bar. Den skämtsamme mannen i dykbutiken undrade om vi ville ha kompass i ”metric” graderad till 100 grader!

Själv tyckte han det var ett världsomspännande problem att runda pizzor packas i kvadratiska kartonger…..

I USA anger man vägsträcka i miles. I Europa är det km och i Sverige har vi svenska mil.

Nya fendrar

När vi seglade hela förra säsongen i Karibien låg vi förtöjda vid brygga endast två gånger. Dels efter sjösättningen på Trinidad och alldeles före upptagningen på Curacao. All tiden däremellan har vi legat ankrade, alternativt under tiden på Bonaire, på boj.

Detta innebär att våra fendrar i princip inte används under hela säsongen. Eftersom vi har platsbrist i våra stuvfack då fendrarna tar jättemycket plats, har vi nu hittat en lösning på problemet.

Vi fick ett kampanjerbjudande från Hong Kong Sailmakers om att köpa ”Inflatable fenders”, uppblåsbara fendrar, med 50% kampanjrabatt.

Detta känns som en bra idé så vi beställde med leverans till Curacao Marine. Leveransen anlände exakt den dagen vi hade begärt.

Vi har fått med en dubbelverkande pump som gör att det går snabbt att pumpa upp fendrarna. När de inte används kan vi packa ner dem väldigt kompakt och vi har nu fått frigjort stuvutrymme som kan användas för annat.

När fendrarna är pumpade är de ganska stora, 80 cm långa och 30 cm i diameter.

Tillbaka på Bonaire

Balance vid boj på underbara Bonaire

Vi klarerade ut igår, onsdag, och har därefter 24 timmar på oss att lämna landet. Vädret vid avgång var inte riktigt som prognosen förutsagt. Efter alla avsked på bryggan kom vi småningom iväg. Att vi skulle få motvind visste vi men hade enligt prognosen räknat med 10-20 knops vindhastighet men när vi kom iväg var vinden drygt 25 knop. Vi tuggade på för maskin mot vinden och upptäcker att när motorn får jobba på lite hårdare än normalt går temperaturen på motorn upp och närmar sig risk för kokning. Bestämmer oss för att gå in till en ankarvik vid Newport Sand.

Curacaos kustbevaknings helikopter flög över oss på låg höjd några minuter efter att vi ankrat och visade att de har koll på oss.

Efter några timmar hade vinden mojnat något och vi tog upp ankaret och fortsatte. Under tiden hade vi fyllt på kylarvätska på motorn och byt jokerventilen i toaletten som blivit full med vatten.

Kom fram till Bonaire vid 21. Vi var inte speciellt oroliga för att angöra Bonaire i mörker då vi varit där tidigare och vet hur det ser ut. Problemet var att hitta en boj i mörkret men det löstes genom att vi fick hjälp av två hyggliga killar i en dinge. När vi förtöjer i bojen hör jag någon som ropar ”Staffan”. Det visar sig att vi blivit granne med holländska Hallberg-Rassy 36:an Wildeman som vi träffade på Curacao.

På Bonaire ligger alla gästbåtar på boj då det är förbjudet att ankra. Detta för att man är rädda om den fantastiska korallbottnen som finns här. Vattnet är kristallklart. Antal fiskarter är störst i hela Karibien. Förutsättningarna för dykning är magnifika.

Nederländska Antillerna

Vi har nu legat förtöjda ett tag vid brygga på Curacao Marine efter sjösättningen. Det var fruktansvärt hett när vi stod på land. Båten var placerad längs en husvägg med stillastående luft. Fixade snabbt bottenmålning och vaxning av skrovet för att få sjösätta och göra resterande arbeten i sjön där det är lite svalare att vara.

Utöver normal ”vårrustning” har vi bytt ut hela batteribanken. Ett tämligen tungt arbete med batterier som väger 80 kg/st.

Regulatorn för våra solceller havererade i slutet på förra säsongen. Vi har sex solpaneler och kopplar nu in tre regulatorer och lägger två solceller per regulator. Detta för att undvika att hela solladdningssystemet kan slås ut igen.

Vi har låtit tillverka en ny bimini (=soltak över sittbrunnen) som är helt nödvändigt att ha på dessa breddgrader. Den gamla var på väg att återgå till naturen.

Som vi skrivit tidigare är Curacao Marine en trivsam marina. Vi har varit tre svenska båtar här. Lady Mys, med Alice och Björn som vi tidigare träffat på Martinique. Sulamit 2 med Tove och Ulf som vi känner sedan tiden i Las Palmas. Norska båten Blue träffade vi på Trinidad. Bland de övriga båtarna här är flera tyska, holländska, engelska och franska. En av de engelska båtarna var med i samma ARC-segling över Atlanten som vi var.

Blev lite kompis med tyske Jörgen som seglar en Malö 39 tillsammans med sin fru. Vi förbrödrades av gemenskapen att båda segla båtar byggda på Orust. Stackars Jörgen råkade ut för en otäck fallolycka när båten stod på land. Det gick så illa att han fick ett komplicerat benbrott på ena benet och rejäl stukning av foten på andra benet. Själv hade han tänkt sig att få sjösätta båten för att sedan rehabilitera sig ombord. ”Det är roligare att ha tråkigt ombord på sin båt på Curacao än att ha tråkigt hemma i Tyskland”. Läkarna menade dock annorlunda och nu är han hemtransporterad till Tyskland och så försvann en segelsäsong för honom och hans fru.

Våra planer ändrar sig lite grand hela tiden. Närmaste planen är i alla fall att vi först går tillbaka till Bonaire för dykning och lite ”semester”. Stannar där till månadsskiftet nov/dec. Då går vi till Santa Marta i Columbia. Där blir vi över jul och nyår.

Vi kommer sedan att segla med ett rally (eskader) som anordnas av Ocean Cruising Club där vi är medlemmar. Rallyt startar egentligen på Curacao och går till Belize. Tillsammans med engelska båten Beyzano väljer vi att segla till Santa Marta och invänta rallyt där. Vi gör det för att undvika de s.k. ”Christmas Winds” som börjar omkring mitten december. På vägen till Santa Marta passerar man en udde i Columbia som är ett beryktat område där det ofta är hård vind och hög sjö. Vi väljer att försöka passera detta innan ”Christmas Winds” startar.

Rallyt går från Curacao den 3 januari . Vi blir en ganska internationell grupp bestående av åtta engelska båtar, fem franska, fyra amerikanska, en belgisk, en kanadensisk, en schweizisk och en svensk båt.

Curacao till Bonair. Därefter till Aruba och vidare mot Santa Marta.

Colours of Curacao