Kilmore Quay

I ungefär två veckor har kompassen visat omkring 180 grader, dvs sydlig kurs.

Nu har vi kommit till en liten fiske- och semesterby på Irlands sydkust som heter Kilmore Quay. Vädret har nu blivit riktigt varmt och skönt. På Irlands sydkust är klimatet så milt att här växer palmer.

Hastighetsrekord!

Lämnade Howth Marina utanför Dublin onsdag em.
Grannbåt med oss i Howth var Pat Murphy. En trevlig irländare som seglat jorden runt under nio år. Av honom fick vi en waypoint-tabell som han gjort för en del av den vägen runt Irlands kust som vi har framför oss. Förmodligen hade vi gått längre väg om vi inte fått denna tabell.

Tycker själva att vi nu kommit in i rutinerna kring beräknandet av tidvattnets verkningar. Fick en ordentlig skjuss av vattnet på färden från Howth till Arklow. Vi hade under långa stunder fart mellan 9 och 10 knop. Toppnotering 10,6 knop! (Motsvarar 19,6 km/h)
Detta med fartens tjusning är ett märkligt fenomen. Motorbåtskompisarna tycker tiden står still när farten understiger 25 knop. Att forsa fram i en segelbåt i 10,6 knop är häftig upplevelse!

Kom till Arklow Marina omkring kl 20. När man skall in i en marina anropar man Harbour Master på vhf eller ringer på telefon före ankomst. Man anmäler vem man är, hur lång båten är och ankomsttid. Hamnkaptenen svarar då med att ange ett bryggplatsnr eller säger att han tar emot när man kommer in. I Arklow var det litet speciellt. Hamnbassängen var liten och trång. Tre man tog emot oss. När vi sa att vi tänkte lämna 04.00 så tyckte han inte vi behövde betala för den korta tiden.

Vädret har nu ändrat sig och påminner om sommar. Vi har stundtals kunnat vistas i sittbrunnen utan jacka.

Belfast till Dublin

Drycken från Dublin

Imorse var det avgång 07. Destination Dublin. Det är långt, ca 90 NM. Det blåser inte något och vi går för maskin. Fyra första timmarna är det dimma och vi navigerar med hjälp av radar. Men som man brukar säga ”dimman är ju inte där man är, utan en bit bort….”

Vår AIS-transponder har vi haft kopplad till sjökortsprogrammet i PC:n ombord. Nu vill PC:n inte längre fungera ihop och felmeddelar att "COM-port 16 kan inte öppnas"

I lördags stötte vi på en servicekille från Raymarin på bryggan. Bad honom komma och hjälpa oss att koppla AIS:en till vår Raymarine-plotter istället. Han lovade komma på måndag em.

Det visar sig då att vår plotter som är från Raymarins C-serie endast har en NMEA-ingång. Då denna är upptagen av DSC-funktionen till VHF:en måste man ha en ”multi-nånting-box” för att få ihop det hela. Sådan finns inte på Nordirland utan måste beställas från England. Den bussige Raymarinkillen ringer sin kollega i Dublin men han hade inte heller någon lösning. Då ringer han en annan kollega i Cork och han råkar ha delen hemma. Bestämde då att vi tar oss till Cork och utgår därifrån när vi skall över Biscaya. Hade tänkt oss att utgå från Kinsale vid Biscaya-överfarten men det går lika bra med Cork. AIS-en har en egen display som visar position, avstånd, fart och bäring till andra fartyg så vi är inte helt handikappade men det blir fint att få den kopplad ihop med plottern istället för PC:n.

Vi har tre navigationssystem ombord. Raymarinplotter, PC med sjökortsprogrammet Open CPN samt iPad.Till stor del har vi också papperssjökort och analoga tidvattentabeller.

Ipaden var tänkt som en backup från början men har blivit favoriten. Sjökorten i iPaden är från Navionics, samma som till Raymarinplottern, men kostar ca 10% av korten till plottern.

Angjorde Howth Marina utanför Dublin kl 20 i ösregn.

Från Skottland mot Nordirland

Island Davaar utanför Campbletown

Lämnade Campbletown kl 05.15 igår morse med kurs mot Bangor Marina utanför Belfast på Nordirland. En sträcka på ca 50 sjömil.

I Campbeltown har vi tillbringat två nätter. Vi hade en oförglömlig kväll med vänner som vi inte visste att vi hade. David och Audrey Macpherson med son. Fick lära oss vad skotsk gästfrihet är!

När vi kom fram till Bangor kände vi plötsligt att det var väldigt varmt jämfört med vad vi är vana vid. Det var 16 grader.

Mot havet och naturens krafter skyddas marinan av "Eisenhower Pier". Den kraftigaste vågbrytare jag sett. Mot land och obehöriga människor skyddas marinan av höga staket. För att komma in på marina-området från land passerar man en reception med kodlås.

Skottlands västkust

Crinan Canal

Här i Skottland är det lite svårt att få tag på internet-uppkoppling. Även mobiltäckningen är riktigt dålig.

Efter Caledonian-kanalen ankrade vi tillsammans med Lira och Moon River en natt. Därefter skildes våra vägar. De fortsatte norrut för att gå runt Skottland och vi fortsätter vår väg söderut.

När vi hade delat på oss gick vi först till Oban. Vi låg på Oban Marina två nätter. Marinan hade förtöjningsmöjligheter dels på en pontonbrygga men också på bojar utanför. Vi låg på boj. Här träffade vi den svenska båten Anniara som liksom vi är på väg söderut. De är också medlemmar i JRSK men vi kände inte varandra tidigare.

Farvattnen kring västra Skottland är oerhört vackra. Här är inte för mycket båtar. Fantastiska ankringsvikar och trevliga byar att lägga till i. Navigationen är lite trixig med hänsyn som måste tas till tidvatten. Här förekommer också sk ”tide rips”. Det är områden där vattnet kan bli väldigt oroligt med kraftiga strömvirvlar som man ska försöka undvika. Ett känt (ökänt) sådant ställe är Corryvreckan, sundet norr om ön Jura. Här kan strömmen sätta upp till 8,5 knop vilket innebär risk att tappa kontrollen över sin båt. Vi gick inte genom här men vi passerade den östra mynningen på vår väg mot Crinan Canal.

Crinan Canal byggdes i slutet av 1700-talet och är en upplevelse att färdas genom. Slussarna öppnas och stängs helt manuellt. Landskapet är oerhört vackert och människorna mycket trevliga och vänliga.

Vi navigerar med GPS men skottarna har ett eget navigationssystem. Det heter PUB. Man får hela tiden upplysningar om att ”om tre slussar finns en bra pub” eller ”det är 10 minuters promenad till närmaste pub”. Och så håller dom på. Hela tiden.

I morse gick vi ut genom sista slussen i Crinan Canal och har under dagen tagit oss till Campbeltown som ligger på en halvö som heter Kintyre. Tänker oss att om det är skapligt väder imorgon ta oss vidare mot Belfast på Nordirland.

Inte för torrt, inte för varmt

Lira, Balance och Moon River i Caledonian-kanalen

Vi sliter inte heller så hårt på våra solglasögon eller shorts.

Genom hela Caledonian-kanalen har vi haft sällskap med två svenska båtar, Lira och Moon River. (Irene o Thomas Böhm resp Eva o Nils Andréasson) Också medlemmar i JRSK.

Vi befinner oss nu i Corpach, där kanalen mynnar ut i havet på Skottlands västsida. Fort Williams heter staden som ligger strax intill.

Vid middagstid går vi genom ”sealock”. Den sista slussporten mot havet. Tidvattnet skall då vara med oss på vägen ut.

Ikväll har vi avskedsfest. De andra två båtarna fortsätter norrut för att runda Skottland och småningom hem till Sverige för att jobba. Vi fortsätter söderut genom irländska sjön och till Irland.

Iväg mot Skottland

På Nordsjön

Vi vill tacka alla släktingar och goda vänner som besökt oss och kommit med presenter och lyckönskningar inför vår avfärd.

På avresedagen kom Corona, öns bibliotikarie, och förstärkte vårt skeppsbibliotek med en kasse böcker från biblioteket.

Bussige, hygglige Goggen Strömme kom ner till båten och fikade med oss. Goggen har själv seglat ARC-rallyt över Atlanten och är lite kritisk till att vi inte har dieselelverk och kortvågsradio ombord. Goggen har kortvågsutrustningen kvar sedan sin egen segling och skickar med oss hela utrustningen. Detta på avseglingsdagen så vi får packa ner utrustningen för senare montering.

Vi valde mellan att skaffa kortvåg eller satellitutrustning. Vårt val blev en Inmarsat Fleet Broadband-utrustning (satellit) Båda systemen har sina för- och nackdelar och skall egentligen inte ställas mot varandra. Det bästa är att ha bägge systemen och nu har vi det.

Sen vi kom hem till Sverige med Balance har vi utrustat och fixt en hel del. Ändå är det så att helt klar blir man inte, om man vill komma iväg.  En del utrustning har vi därför packat ner för senare montering under resan. När man skall vara iväg på långsegling en längre tid är det inte bara båten att fixa med. Massor med saker ska ordnas med där hemma. Dagarna före avseglingen fick vi sålt vår bil så nu har vi bara lägenheten på Malmön, sjöboden, lastmoppen och Balance kvar.

Den 4 juli dök ett fantastiskt väderläge upp som utlovade SO vind från onsdag till lördag. Nu måste vi iväg! Avgång från Malmön kl 0015 den 4 juli. Lämnade Malmöns Marina avvinkade av sonen Björn och hamnvärden Lennart.

Vädret under första natten var vindfattigt och vi gick för maskin i 10 timmar. Sedan kom det vind enl prognosen. Gynnsamma vindar större delen av resterande delen av överseglingen 7-12 meter SO. Mestadels soligt och varmt väder.

På vägen över hade vi sammanlagt 6 besök av delfiner. Väldigt trevligt när dom kommer omkring båten.

Tredje natten kom vi in bland oljeplattformarna. Det blev i mörkret men man märker snart att man är övervakad. Blir anropade över vhf-radion och en röst säger: ”We are monitoring you on radar” och efter en stund får jag order att ändra kurs 30 grader styrbord.

Oljeplattformarna har GSM-uppkoppling vilket man kan ha glädje av när man passerar. Ett par sms som legat på kö kommer fram.

Den stora havsviken före Inverness heter Moray Firth. Hit kommer vi sista natten och får en nordlig kuling över oss. Dygnsmässigt kommer vi lite fel eftersom vi inte kan angöra i mörker och vi har också kommit lite fel med hänsyn till tidvattnet. Vi får helt enkelt minska farten för att komma fram nästa morgon/förmiddag. Först rullade vi in hela storseglet men gjorde fortfarande 7 knop på bara förseglet. Fick rulla in mycket på förseglet för att få ner farten till ca 4 knop vilket behövdes för att inte komma fram för tidigt. Blev en ganska jobbig natt med grov sjö och dessutom dålig sikt. Gott att det finns radar och AIS.

Kl 9 på morgonen vänder tidvattnet inåt. Tidvattenskillnaderna är här ca 4 meter.

Framme i Inverness kl 12 7 juli. Totalt seglad tid från Malmön till Inverness 84 timmar.