I Chaguaramas, Trinidad

Sömmen till rattskinnet renoveras

Hade en fin nattsegling från Prickly Bay på Grenada till Chaguaramas på Trinidad. Fullmåne. Ca 85 sjömil. Under seglingen blev vi anropade på vhf-radion av den svenska båten Ismini. Dom hade sett på sin AIS att en annan svensk båt var ute och seglade. Vi kände inte varandra tidigare men det visade sig att vi båda är medlemmar i JRSK (Jordenruntseglarklubben) och dessutom har Mats på Ismini och jag under två år gått i samma skola. Passerade öster om oljeborrplattformen Hibiscus enligt de råd vi fått. Går man väster om Hibiscus kommer man eventuellt onödigt nära Venezuelas kust vilket skall undvikas då där finns en viss piratrisk. Vi blev lotsade in till bryggan vid Coral Cove Marina av Kenneth på svenska båten El Cordero. Kenneth hade också reserverat plats vid bryggan åt oss.

Kenneth är sedan många år gift med Vidya som är infödd trinidianska. Tillsammans har dom seglat jorden runt. Också levt några år i Sverige och Vidya pratar perfekt svenska. Vidya o Kenneth känner till allting på Trinidad och hjälper oss tillrätta här.

En del reparationer och förbättringar passar vi på att göra när vi nu är i Chaguaramas. Här finns en mängd företag som tillverkar och servar utrustning till yachter.

Idag har vi haft besök av Mitchel som gör smidesarbeten i rostfritt. Han ska göra en förlängning av vår pushpit med öppningar på sidorna och bad/livstege midskepps. Ett pactor-modem till kortvågsradion har vi beställt. Vi har också beställt solskyddsnät till våra vindrutor och till sittbrunnen. En ny genua ska vi beställa och håller på att ta in offerter på detta. Ett nytt gasolsystem med kompositflaskor håller vi på och undersöker. Vi är trötta på plåtflaskor som rostar och ger rostränder från dräneringshålen i skrovet. Vårt teakdäck kräver alltid ett visst underhåll med nya teakpluggar. Sen skall all utrustning tas om hand, servas, tvättas, konserveras för omkring ett halvårs förvaring.  

När temperaturen kommer upp i 35 grader så går arbetena lite långsamt….eonserveras för omkring ett halvårs förvaring.    a teakpluggar. Sen skall all utrustning tas om hand, servas, tvättas, konserve

Upptagning planeras

Fick ett mail från min syster som berättar om våren hemma i Sverige och vårrustningen av deras båt, en Najad, som skall sjösättas slutet april. Här är det tvärtom. Vi tar upp vår båt i slutet april. I Karibien räknas tiden juni – november som orkansäsong. Själva väljer vi att ta Balance på land under denna tid och åka hem till Sverige och njuta av svensk sommar.

Grenada och Trinidad är platser där många väljer att förvara sina båtar under orkansäsongen vilket också godkänns av de flesta försäkringsbolag. Grenada ligger på 12:e breddgraden och Trinidad på 10:e och det räknas som utanför orkanområdet.

Om ett par dagar är det två år sedan vi sjösatte Balance i Holland. Vi hade en dykare som gjorde rent botten innan vi lämnade Las Palmas men botten har nu en hel del beväxning vilket sätter ner vår fart genom vattnet en del.

En del båtar förbereder hemsegling över Atlanten. Den klassiska vägen tillbaka går via Bermuda och Azorerna. Många väljer också att starta från St Martin. Det finns också en del som sätter båten på ett fartyg som levererar båten till Southampton i England.

Just nu ligger vi i St George på Grenada. Tänker imorgon gå till Prickly Bay som ligger i sydänden av Grenada varifrån vi har ett bra utgångsläge för överseglingen till Trinidad.

Fåglar och plast

När vi gjorde vår atlantöversegling med ARC+ var det en av de deltagande båtarna som vi aldrig såg. Båten hette Viking och hade australiensisk flagg. Vet inte om det kallas tjuvstart men Viking startade flera dagar före övriga båtar. För några veckor sedan träffade vi ägaren, en underbar australiensare som heter Vaughan och fick förklaringen. Det hade helt enkelt kört ihop sig lite och han blev tvungen att hinna med ett flyg från St Lucia till Nya Zeeland så han fick lite bråttom och det gällde att stå på.

Vaughan sponsrar ett forskningsprojekt i Australien som handlar om sjöfåglar och plast, han berättar;

Den australiensiska fågeln Short-tailed Shearwater eller Tasmanian Muttonbird (sv. kortstjärtad lira) flyger 8000 km per år. Från Berings hav till södra Australien flyger den nonstop på ungefär två veckor. Under häckningssäsongen flyger den ”kortdistanser” från södra Australien till iskanten vid Antarctis och hämtar föda till ungarna som föds i grävda hålor på öar i södra Australien. Ungarna får vänta på mat i 3-4 dagar, den tid det tar att flyga och hämta maten. Före 1980 fick ungarna en kost av fiskolja och antarktisk krill. Nu är det tyvärr så att 100% av ungarna får en diet som också innehåller plast. Plasten i havet drar till sig plankton och fåglarna tror att det är föda. 1989 räknade man med att det fanns 400.000 Short-tailed Shearwater-fåglar. 2005 var populationen 35.000 fåglar. Anledningen till minskningen av populationen är plasten i våra hav som fåglarna får i sig.

”Plast, ett material som tagits fram för att hålla i evighet och används till engångsartiklar”

Den utveckling vi nu har som innebär övergång från 33 cl returglas till PET-flaskor om 1,5 liter och ännu större får mycket negativa konsekvenser både ur miljöperspektiv och även folkhälsoperspektiv. Människor konsumerar mer och mer onyttiga läskedrycker och mer och mer plastprodukter hamnar i våra hav.

Det finns fem stora oceaniska ”avfallsområden” (kallas ”Gyres”), en i varje ocean. Området i norra Stilla Havet har varit känt längst men man misstänker nu att södra Atlanten och Indiska Oceanen är ännu mer nedsmutsade. Man räknar med att dessa områden innehåller upp till 15.000 plastbitar per kvadratkilometer.

För mer information: http://www.jenniferlavers.org  http://5gyres.org

Vattenboj

När man seglar i Karibien är det väldigt sällan man ligger i marinor eller hamnar. Oftast ligger man för ankare i en vik. Även när man besöker städer så ligger båtarna ankrade utanför staden och hamnanläggningar saknas oftast. När man behöver fylla färskvatten blir det ibland lite besvärligt. Ofta får man fylla dunkar iland som transporteras i dingen ut till båten.

I Portsmouth på Dominica har man den fina servicen med vattenbojen, som syns på bilden, och som man kan tanka vatten från. I Sverige är vi vana vid att vatten nästan inte kostar någonting och alltid är av hög kvalitet. Här får man alltid betala för vattnet.

På Balance har vi en watermaker som producerar 60 liter rent vatten från saltvattnet per timme. Fungerar väldigt bra. Vi är helt självförsörjande på färskvatten och har inte tankat vatten sen vi lämnade Las Palmas.

Nu har vi seglat några månader i Karibien och vi träffar ibland båtar som vi träffat tidigare. I Portsmouth träffade vi Trixie som vi hade sällskap med på vägen norrut. Via facebook fick vi veta att vi på vägen söderut passerade SuzieQ och missade ett återseende. Det kanske blir vid ett annat tillfälle.