Curacao var under tiden när slavhandeln pågick en knutpunkt
för den handeln. Hit fördes miljoner slavar från Afrika som härifrån fördelades
till de karibiska öarna och USA.
I Curacao finns stadsdelen Kura Hulanda. Stadsdelen var tidigare
ett slumområde men har rustats upp av en privatperson. Stadsdelen som
renoverats med vackra stensättningar, växter, vackra färger och högklassig
design innehåller bl.a. ett slavmuseum. Här kan man få en inblick i den vidriga
handeln som förekom under några hundra år med människor från Afrika.
Ett slavskepp kunde ha 600 slavar packade ”som sillar”.
Dessutom med hemska fängsel och hopkedjade till varandra. Man kan nog inte
föreställa sig de plågsamma och sanitära förhållanden som rådde under en sådan
atlantkorsning. För att slavarna skulle överleva måste de ju ha lite mat och
vatten varje dag. Att ha med vatten så det skulle räcka till 600 ”passagerare”
+ besättning för en atlantöverfart med ett seglande fartyg är ett svårlöst
logistiskt problem. På museet såg vi den äldsta watermaker (avsaltningsutrustning)
vi någonsin sett. En kopparpanna i vilken man destillerade havsvattnet så man
fick drickbart vatten. Man angav inte kapaciteten. Inte heller energibehovet.
Ansenliga mängder ved eller annat bränsle måste ha förbrukats för att få fram
det destillerade vattnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar