The friendly marina

Under sommaren har vi förvarat Balance på land hos Green Cove Springs Marina i norra Florida. Marinan ligger ca 35 miles från kusten vid St Johns River ca 25 miles från staden Jacksonville. Avståndet från kusten var en fördel för oss när orkanen Matthew drog förbi. Skadorna blev betydligt värre närmare kusten än här.

Marinan beskriver sig själva som ”the friendly marina” och det stämmer. Marinan har väldigt hjälpsam och trevlig personal. Många av de som jobbar här är själva ”cruisers” och bor i sina egna båtar vid marinan.

Brevlådor för marinans live-aboards

Vi har tagit ganska god tid på oss inför sjösättningen och inte känt någon större brådska. Under helgerna har vi utnyttjat det lokala biluthyrningsföretagets helgpriser, hyrt bil och rest runt i Florida.

På båten har vi bytt cutlesslager (cutlesslagret är ett stöd för propelleraxeln). Ett något besvärligt arbete som vi aldrig gjort tidigare. För att få loss stävlagret måste vi först få loss propellern. För att få loss propellern behövdes en 12 mm insexnyckel som vi inte hade. Inte helt lätt att få tag på i USA som inte använder mm. Fick tag på en ½ tumsnyckel som vi slipade ner till 12 mm med vinkelslipen.

På marinan har man tillgång till en mindre verkstad med arbetsbänk, stort skruvstäd, bänkslipmaskin, pelarborrmaskin och en hydraulisk press. Mycket bra.

Har monterat ur vår septiktank och fått svetsat en liten irriterande läcka.

Vi har bottenmålat med tre gallon bottenfärg och i samband med detta passat på att höja vattenlinjen ett par cm.

När man står och målar botten tänker man på att när vi senast gjorde det var det på Curacao för ett år sedan. Var är vi nästa gång vi målar botten?

Sjösättningsklara

Ocean Cruising Club, där vi är medlemmar, har på många platser över hela världen s.k. ”Port Officers”. Port Officers fungerar som värdar för besökande klubb-medlemmar. Här i Green Cove Springs är Pam och Frank Port Officers. Underbara människor!

De mötte oss vid flygplatsen. Erbjöd oss att bo hemma hos dem om det var besvärligt på marinan efter orkanen. Har tagit med oss på ”chicken-wing special” på tisdagar. ”Ät 20, betala för 10”. Ordnat BBQ-fest tillsammans med en del andra seglare. ”We´re gonna show you what an American BBQ is about!” Tagit med oss på amerikansk fotboll.

Umgänget på marinan är ganska internationellt. En dag åkte vi i en bil tillsammans med ett par från Sydafrika, ett par från Australien, ett par från USA och vi från Sverige.

Hemma hos Pam och Frank, OCC Port Officers

Vi har beställt en ny ankarkätting. Har tidigare haft en 10 mm kätting. Det går dock inte att få tag på i USA så nu har vi 3/8 tum istället. För att kättingen ska stämma med ankarspelet har vi bytt den s.k. ”gipsyn” i ankarspelet. Nya kättingen blir 80 meter lång eller 270 fot som man säger ”over here”. Lite problem har vi haft med beställningen av kättingen eller egentligen en hel del problem. Vi beställde hos Port Supply som utlovade leveranstid på en vecka. Efter nästan två veckor fick vi leverans. Kontrollmätte och det visade sig att den levererade kättingen var alldeles för kort. I båda ändar!

Blev utlovade ny kätting om två dagar. Vid senare kontroll visade det sig att det skulle ta ytterligare två veckor innan ny kätting skulle komma. Vi annullerade beställningen hos Port Supply och gjorde en ny beställning hos Defender. Vi får leverans på tisdag och sjösätter på onsdag.

Vår granne där vi står på land heter Charlie. Han håller på och gör en stor renovering av sin motorbåt som han är ”live-aboard” i. Han sade efter valresultatet: ”Ja, ni kan ju åtminstone ta er ut ur det här landet….”

Valsystemet är lite annorlunda mot vad vi är vana vid i Sverige. I USA röstar 55% jämfört med 86% i Sverige. Man har få vallokaler. Köer redan vid 6-tiden på morgonen. Valet var på en tisdag vilket innebar att man måste rösta innan man går till jobbet. Innan man kan rösta måste man registrera sig för röstning vilket man ibland måste göra en månad före valet. 73 miljoner möjliga väljare har inte registrerat sig i tid och får därför inte rösta.

(Källa: Olle Wästberg)

Med vinkelslip fixar man allt!

Pick-up

En båtägares brevlåda

En bra affär och en dålig….

Gamla och nya livflotten

När man lämnar Sverige för en utlandsresa har man reseskydd i sin hemförsäkring de första 45 dagarna. Därefter väljer man att inte ha något skydd alls eller så tecknar man en reseförsäkring.

Vi har tidigare haft detta reseskydd via Länsförsäkringar. När det gäller reseförsäkringspremier gäller samma som med skatten. Man betalar mer när man blir äldre! När det gäller reseförsäkringen kan man kanske förstå att riskerna för allvarliga sjukdomar blir större när man blir äldre.

När vi besökte båtmässan i Southampton kom vi i kontakt med Topsail Insurance som tecknar reseförsäkringar för seglare och även båtförsäkringar. Efter att vi fått offert från dem, lusläst försäkringsvillkoren och jämfört, kommit fram till att inget är sämre, men några villkor är fördelaktigare, så har vi nu tecknat hos Topsail Insurance i England.

Priset för försäkringen hos Topsail ligger en bit under hälften av priset från Länsförsäkringar och då ingår vistelse i USA upp till 89 dygn. Länsförsäkringar har ett kraftigt tillägg vid vistelse i USA.

Pengarna som vi nu får över efter byte av försäkringsbolag behöver vi för att täcka upp den dåliga affären;

När vi för drygt fyra år sedan påbörjade vår långsegling köpte vi en ny livflotte. En ISO-certifierad flotte som uppfyller alla krav för havskappsegling och oceansegling. Fabrikatet är Seago, tillverkas i England. De flesta livflottar skall besiktigas och packas om vart tredje år för att vara godkända. Det har nu kommit till vår klarhet att flottar från Seago inte kan servas och ompackas utanför Europa. Detta eftersom det inte finns några godkända och certifierade servicestationer någonstans utanför Europa. Om man planerar en långsegling längre än tre år bör man välja ett annat fabrikat på livflotte.

Så där står vi. Med en säkert alldeles utomordentligt bra flotte men den går inte att få service på. När vi nu tänkt oss en längre segling denna säsongen som innebär segling över Stilla havet vill vi ha full koll på att all säkerhetsutrustning är uppdaterad och OK. Det innebär att vi nu tvingas köpa en ny livflotte. Vi har försäkrat oss om att det finns servicestationer över hela världen för den nya flotten. Om någon är intresserad av en fyra år gammal ISO-certifierad 6-mans livflotte i container kan den avhämtas i Florida utan kostnad.

Hos Datrex i Jacksonville i Florida har vi nu köpt en ny livflotte. Datrex har också levererat nya nödraketer till oss. Vi har också köpt en ny epirb (nödsändare). Den gamla epirben hade batteri som höll i fem år. Den nya epirben har batteri med livslängd på tio år.

Vare sig det gäller försäkringar, livflottar, nödsändare eller nödraketer är det saker vi måste ha, som dessutom är ganska dyra, men som vi hoppas aldrig behöva använda.

Nära ögat

Balance finns vid det röda krysset

Det var med viss oro vi bevakade orkanen Matthews väg genom ökedjan i Östra Karibien och vidare norr om ABC-öarna och sedan norr ut över Haiti och Cuba. Därefter upp längs Floridas kust. Detta under tiden vi packade väskorna för att åka tillbaka till Balance i Green Cove Springs, Florida.

Genom vårt medlemskap i Ocean Cruising Club har vi kontakt med Port Officers Pam och Frank som bor i Green Cove Springs ganska nära marinan där Balance står uppställd. När orkanen dragit förbi meddelade de att de kollat Balance och att alla båtar på land klarat sig. Det hade varit lite värre för de som låg i sjön. Några båtar som låg förtöjda vid bojar hade slitit sig. Många hade fått skador och en båt hade sjunkit. Pontonbryggorna som tillhör marinan hade fått svåra skador. Pam och Frank hade strömlöst i 30 timmar. De erbjöd oss att bo hemma hos dem om det skulle vara problem att bo i båten på marinan. Helt underbara människor!

Green Cove Springs ligger vid St Johns River ca 35 miles från kusten. Vid St Augustine som ligger vid kusten blev orkanskadorna betydligt värre än här i Green Cove Springs.

Nedräkning.....

Hallberg-Rassy kommer med nya modeller men det är svårt för dem att göra något bättre än 39:an.....

Resan tillbaka till Balance i Florida och fortsättning av vår långsegling närmar sig. Den 10 oktober flyger vi till New York. Efter ett par dagar där fortsätter vi till Jacksonville i Florida och Green Cove Springs Marina där vi förvarar Balance under orkansäsongen.

Har haft en härlig sommar hemma på Bohus-Malmön. Underbart umgänge med våra barn, barnbarn och goda vänner. Kerstin har varit i Kiruna några veckor och arbetat som barnmorska där. Roligt att hålla yrkeskunskaperna vid liv.

I juni fick vi ett mail från Henry i Tyskland. I mailet berättar han att han är förste ägaren av vår båt Balance och frågar om vi vill ha kontakt. Naturligtvis ville vi det! Detta ledde till att Henry med hustru Evelina kom och hälsade på oss med sin 14 meter långa husbil. Henry seglade Balance under tio år och gjorde bl.a. tre ARC-seglingar över Atlanten. När Henry ägde Balance var namnet Libera. Libera såldes småningom till en holländare som bytte namnet till Balance. Några år senare köpte vi båten av holländaren och är således tredje ägaren till Balance. Roligt och trevligt möte.

Förra veckan besökte vi Southampton Boat Show. Hade ett par intressanta och roliga dagar med många trevliga möten. Höjdpunkten var middagen med OCC, Ocean Cruising Club som avhölls hos anrika Royal Southampton Yacht Club. Vid middagen blev det återförening med tre av besättningarna vi seglade tillsammans med från januari – april i år i OCC Suzie Too Rally.

Vi lyssnade på intressanta föredrag med legendariske seglaren Bob Shepton och även Liza Copeland. Vid föredraget träffade vi amerikansk/svenska paret Andy och Mia. När de inte seglar omkring på haven med paying crew i sin Swan 48 Isbjorn jobbar de en del för ARC. Mia var med i välkomstkommittén och tog emot oss på Saint Lucia när vi fullbordat vår Atlantöversegling i ARC-rallyt 2013.

Andy gör mycket intressanta podcasts som man hittar på 59-north.com  Intervjuer med kända seglare och annat matnyttigt. Inom kort kommer en intervju med Bob Shepton.

När vi kommer tillbaka till Balance har vi en del service- och underhållsarbeten som väntar. Sedan seglar vi söderut. Jul/nyår planerar vi att fira i Key West. Då får vi besök av sonen Göran med familj. Skall bli roligt! När de åker hem tänker vi segla till Cuba där vi kommer att ha en återförening med flera av våra engelska, amerikanska, kanadensiska och franska kompisar från OCC Suzie Too-rallyt.

När vi är klara med Cuba blir kursen mot Panama.

Besättningarna från Suzie Too, Shamal, Ocean Rainbow och Balance

Full fart norrut

Man har två val när man seglar längs Floridas kust. Antingen seglar man på utsidan eller så går man Intracoastal Waterway som är en inlandsfarled som går parallellt med kusten. Om man går ICW är man mer oberoende av väder och vind och det finns mer att titta på. Vid tiden när vi går norrut har vindarna varit nordliga så valet var för oss lätt.

När man går ICW från Fort Lauderdale norrut kantas stränderna av magnifika lyxvillor. Båtlivet är intensivt. Mängder med snabba motorbåtar och jetskis. När vi kommer en bit norr om Palm Beach ändrar sig landskapet. Vi passerar obebyggda områden med mangrove-beväxning ner till strandkanten. Kommer till ett område som benämns ”fishing camp”. Bebyggelsen här består av enkla stugor och husvagnar. Båtarna är enklare styrpulpetbåtar och ekor.

Innan vi kommer fram till Jacksonville passerar vi en många kilometer lång passage med ganska påkostade villor. Alla har båthus med båtar som är upphissade på liftar så de inte blir våta. Vi ser nästan inga båtar som ligger i sjön när de inte används.

Det finns mycket att titta på längs hela vägen. Ett rikt naturliv såväl över som under vattnet. Vi ser rovfåglar, rosa flamingos. Manatees (sjökor), delfiner. Vi ser en stingray som hoppar upp över vattenytan. Och en massa andra fiskar som hoppar. Vi såg inga alligatorer.

Vi tittar på pelikaner som dyker. Hur de än tränar kommer de aldrig att lära sig. Det ser ut som de ramlar rakt ner från himlen och landar med magplask. Men de har alltid den stora näbben i vattnet först.

Florida-bornas intresse för sportfiske är stort. De flesta båtar är utrustade för sportfiske. Det gäller från de minsta båtarna upp till 50-60 fots sportfiskebåtar. Vi såg en jetski utrustad med islåda på ”bönpallen” och fyra fiskespön på väg ut på fisketur.

Vi går vägen norrut genom Intracoastal Waterway under en viss tidspress. Blev försenade en vecka i Palm Beach genom att vi tvingades göra en reparation på vår motor där. Vår inbokade upptagningstid hos Green Cove Springs Marina har vi lyckats flytta fram ett par dagar och lyfter Balance på lördag. Flyger till New York på måndag.

I Jacksonville hittade vi en marina där man ligger utan kostnad i upp till 72 timmar. Annars är kostnaden för marinor ganska hög. Har inte stött på någon marina som debiterat mindre än 1,25 dollar/fot båtlängd. Det finns marinor där man debiterar upp till 4 dollar/fot.

Det är dock ganska billigt att köpa diesel i USA. Betalar motsvarande 5,50 SEK/liter. Man handlar då färgad (röd) diesel som är oskattad och endast får användas på båtar och till en del lantbruksmaskiner. För diesel som skall användas i bilar måste bränsleskatt betalas och den är 0,51 USD/gallon. Även detta kan ju tyckas ganska billigt men amerikanarna tycker det är dyrt att även den ”oskattade” dieseln är behäftad med moms. Momsen här är 7%.

Storm och motorproblem

Vi är vid röda krysset

Befinner oss nu i North Palm Beach. Här har vi haft trevligt umgänge med Kaj Liljeblad och Eva Skoglund. Kaj och Eva har seglat över Stilla Havet med sin Amel 54:a Amelit. Har nu bestämt sig för att byta till motorbåt. Här i North Palm Beach har de köpt en Nordhavn 78 med namnet Ammonite. ammonite78.com Med Ammonite tänker Kaj och Eva gå jorden runt. Det är inte många motorbåtar som kan göra en sådan resa men Ammonite har bränslekapacitet för 4000 sjömil vilket gör att de klarar alla ocean-passager på jorden.

Tiden juni till november räknas som orkansäsong i Karibien. Värsta oväderstiden brukar vara september – oktober men just nu väntar vi ett storm/orkan väder som passerar Florida och går vidare ut i Atlanten. Det verkar som att ovädret ska passera lite norr om oss.

Ett annat bekymmer vi har just nu är att vi har ett läckage av kylvatten i vår motor. Vi ligger ankrade utanför en marina. Har fått tag på en mekaniker som ska hjälpa oss med motorn. Det var OK för mekanikern att komma ut till oss på ankarplatsen och åtgärda motorn där. Tycker dock inte att det känns så bra att ligga för ankar med motorn demonterad när stormen passerar och inte ha möjlighet att starta motorn i händelse av att man eventuellt skulle dragga. Därför har vi nu hyrt en plats på Old Port Cove Marina. Vi är enda segelbåten på hela marinan och definitivt minsta båten i hela marinan. På bryggan där vi ligger har en amerikansk golfspelare med ett förnamn som ett djur i Afrika sin båt.

Eftersom vi har bokat upptagning av Balance den 15 juni och flyg till Sverige den 21 juni känner vi just nu en viss brådska att få motorn fixad så vi kan komma vidare. Vi har en bit kvar.

Ammonite, Nordhavn 78

Balance på ICW

Kommer vi under?

Från Fort Lauderdale till Palm Beach har vi tagit oss via Intracoastal Waterway, ICW. En inlandsfarled som går längs hela USA:s östkust.

Vi lämnade Fort Lauderdale i söndags. Verkar som att alla ”floridianer” är ute med sina båtar när det är helg för det är väldigt mycket båtar överallt. Mitt i trafikkaoset hör vi en mötande båt som ropar ”Kicki!!” (som är Kerstins smeknamn). Det är Wendy och Graham på engelska båten Oystermist vi möter. (Kompisar från OCC-rallyt) Hinner se varandra några sekunder men det var kul.

Det är mycket motorbåtar på ICW. Bland de båtar som har utombordsmotorer är det ganska få som bara har en. De flesta har två eller tre eller fyra. På de flesta står det 200, 250, 300 eller 350. Bland en del av de som har de största och flesta motorerna finns det också enormt kraftiga högtalarsystem som bestämmer vilken musik alla ska lyssna på. På en del av dessa båtar finns också tjejer som håller takt med musiken iförda väldigt små bikinibaddräkter.

Genom att färdas på ICW får vi se en del fantastiska hus. Stora, magnifika villor med strandtomt, swimmingpools och båtplatser ”vid tomten”. Väldigt många har sina motorbåtar upplyfta på en lift när de inte används. På detta sätt minimerar man behovet av giftig bottenfärg.

Hastighetsbegränsningen på ICW är 25 miles/hour men med tillägget max 15 tums svallvågor. Tempot är högt bland båtarna. För oss är hastighetsbegränsningen inte något problem. Vår genomsnittsfart blir inte speciellt hög. Under en dag passerar vi uppemot femton broar med broöppning. Oftast öppnar broarna hel och halv timme eller kvart över och kvart i. Ibland stämmer broöppningarna med varandra så vi kan passera utan väntetid men ofta blir det oflyt med väntetider upp till en halvtimme vilket kan ge några timmars väntetid under en dag. Det finns några broar som ej är öppningsbara och det är dessa som begränsar hur stora båtar som kan färdas här. De fasta broarna har segelfri höjd om 65 fot och vår masthöjd är 61 fot.

Vi har bokat plats för förvaring av Balance på land på Green Cove Springs Marina som ligger 25 miles upp längs St Johns River från Jacksonville i norra Florida. Räknar med att lyfta Balance på land i mitten juni och sedan åka hem till Sverige och njuta av svensk sommar.

Palm Beach