Balance på ICW

Kommer vi under?

Från Fort Lauderdale till Palm Beach har vi tagit oss via Intracoastal Waterway, ICW. En inlandsfarled som går längs hela USA:s östkust.

Vi lämnade Fort Lauderdale i söndags. Verkar som att alla ”floridianer” är ute med sina båtar när det är helg för det är väldigt mycket båtar överallt. Mitt i trafikkaoset hör vi en mötande båt som ropar ”Kicki!!” (som är Kerstins smeknamn). Det är Wendy och Graham på engelska båten Oystermist vi möter. (Kompisar från OCC-rallyt) Hinner se varandra några sekunder men det var kul.

Det är mycket motorbåtar på ICW. Bland de båtar som har utombordsmotorer är det ganska få som bara har en. De flesta har två eller tre eller fyra. På de flesta står det 200, 250, 300 eller 350. Bland en del av de som har de största och flesta motorerna finns det också enormt kraftiga högtalarsystem som bestämmer vilken musik alla ska lyssna på. På en del av dessa båtar finns också tjejer som håller takt med musiken iförda väldigt små bikinibaddräkter.

Genom att färdas på ICW får vi se en del fantastiska hus. Stora, magnifika villor med strandtomt, swimmingpools och båtplatser ”vid tomten”. Väldigt många har sina motorbåtar upplyfta på en lift när de inte används. På detta sätt minimerar man behovet av giftig bottenfärg.

Hastighetsbegränsningen på ICW är 25 miles/hour men med tillägget max 15 tums svallvågor. Tempot är högt bland båtarna. För oss är hastighetsbegränsningen inte något problem. Vår genomsnittsfart blir inte speciellt hög. Under en dag passerar vi uppemot femton broar med broöppning. Oftast öppnar broarna hel och halv timme eller kvart över och kvart i. Ibland stämmer broöppningarna med varandra så vi kan passera utan väntetid men ofta blir det oflyt med väntetider upp till en halvtimme vilket kan ge några timmars väntetid under en dag. Det finns några broar som ej är öppningsbara och det är dessa som begränsar hur stora båtar som kan färdas här. De fasta broarna har segelfri höjd om 65 fot och vår masthöjd är 61 fot.

Vi har bokat plats för förvaring av Balance på land på Green Cove Springs Marina som ligger 25 miles upp längs St Johns River från Jacksonville i norra Florida. Räknar med att lyfta Balance på land i mitten juni och sedan åka hem till Sverige och njuta av svensk sommar.

Palm Beach

Fort Lauderdale

”Venice of America” eller Amerikas Venedig kallas Fort Lauderdale ibland. En stad med så många kanaler.

Ligger nu i en ”Municipal Marina”, kommunal marina i Fort Lauderdale. Det innebär att det inte är så dyrt som på övriga marinor som är privata. Vi är förtöjda längs en kaj. Mängder med båtar passerar förbi på kanalen. Längs kajen går ett gångstråk och många stannar till och pratar med oss. För närvarande har vi sällskap med den svenska båten Blå Ellinor och amerikanska båten Mad Romance. Båda båtarna är kompisar från OCC-rallyt vi varit med i.

Anpassar oss undan för undan till livet i USA. Rabblar nu alla båtens mått; längd, bredd, djupgående, masthöjd, lika lätt i fot som i meter. I telefonen har vi amerikanskt telefonnummer och vi är medlemmar i BoatUS. 

Idag har vi åkt buss i Fort Lauderdale. Faktiskt enklare än att åka kommunalt i Göteborg. Man kan betala sin biljett ombord på bussen med vanliga pengar och när man är ”Senior citizen” betalar man halv avgift.

När vi kommer till ny hamn förväntas vi anmäla oss per telefon till Coast Guard som håller reda på var vi befinner oss. Kan tyckas byråkratiskt men det finns ju också en säkerhetsaspekt i detta. Försvinner en båt så vet man i alla fall var man skall leta.

2015 infördes ett förbud i Sverige mot att släppa ut toalettavfall från fritidsbåtar i svenska vatten. Det finns fortfarande ganska få ställen där man kan tömma sin toatank. Detta innebär naturligtvis att många gör som man alltid gjort tidigare, man tömmer tanken i havet.

Även i USA har man en lag mot att släppa ut toaavfall. Men skillnaden mot Sverige är enorm. De marinor vi hittills besökt i USA har rörsystem på bryggorna så att man enkelt kan koppla in sugtömning av sin tank från bryggplatsen. När vi legat vid boj eller ankrade har det kommit sugtömningsbåtar för att tömma vår tank.

Det känns som att man här i USA har en lag mot att släppa ut toaavfall som efterlevs eftersom man byggt anpassade tömningssystem. Det är mycket lätt och bekvämt att få sin tank tömd.

Åskväder

Russel och Lynne i sin seglande dinge

Hade tänkt oss vidare idag mot Key Largo. Väderprognosen såg bra ut. Under natten utbröt ett åskväder med blixtar och kraftigt regn. Åskvädret höll i sig till efter lunch. Under åskvädret hörde vi om en katamaran som draggade och en båt med fyra personer ombord som undsattes av US Coast Guard.

Vi är nu vid en stor vik i Marathon, Florida Keyes. I viken erbjuds förtöjning vid boj. I avgiften för bojen ingår marinaservice som dusch, toalett, tvättmaskin, septiktanktömning, internet etc.

Under förmiddagen under regnet hör vi ett ljud från däck och det låter som vi har besökare ombord. Tittar upp och det visar sig att ”Pump-Out-båten” bordat oss och håller på att tömma vår septiktank. När man checkar in på marinan får man ange var däckstömningsbeslaget sitter.

På eftermiddagen när vi blivit trötta av att spela spel blir vi kontaktade av Russell på Blue Highway. Han undrar om vi vill hänga med på ”happy hour” på en restaurang i närheten. Vi blev sju personer, alla OCC-medlemmar, som hade en mycket trevlig kväll tillsammans.

Bob från Baloo

Key West

Ankrade vid sydvästra sidan av Fleming Keys när vi kom till Key West. Ankrade tillsammans med amerikanska båtarna Blue Highway, O´Hanna, Permanently Temporary och Swagman som vi haft radiokontakt med under passagen från Isla Mujeres i Mexico. Gulf Stream Cruisers Net.

Ett par av båtarna kände vi från Isla Mujeres men inte alla och det är ganska roligt när man kommer fram efter att ha haft radiokontakt med varandra under en översegling. Vi åt lunch tillsammans hela gänget en dag.

Key West är USA:s sydligaste punkt. Från Key West är det 90 sjömil till Cuba. Man säger att det är närmare till Cuba än till närmsta Wallmart-affär!

Key West är en oerhört trivsam plats och vi tänker oss absolut tillbaka hit igen. Det är en plats där man gärna kan stanna ett tag.

Inklareringen i USA gick väldigt lätt. Vid ankomsten ringer man ett telefonnummer och lämnar sina uppgifter och får då ett ankomstnummer som man har med sig när man besöker Customs. Vi anlände en lördag em och kunde inte göra inklareringen förrän måndag. Det var dock OK att gå iland men de ville vi skulle ha våra pass med visa med oss vid besök i land.

Det är förbjudet att införa färskvaror, frukt m.m. till USA. Hade befarat att vi skulle få visitation ombord med anledning av detta men så blev det inte. De pistolbeväpnade tullarna var mycket vänliga och hjälpsamma.

Besökte naturligtvis Ernest Hemingways hem och fick en visning av det vackra huset som byggdes på 1850-talet, och en inblick i Hemingways liv och leverne. Han betraktades på sin tid som ”världens intressantaste man”.

Inspiration att läsa hans böcker har vi fått. Från många av böckerna har det också producerats filmer.

För att få hela Hemingway-känslan har vi också besökt hans favorithak, Sloppy Joe´s bar och Cpt Tonys bar.

Solnedgången i Key West är en välkänd attraktion. På kajen där man brukar se solnedgången förekommer också en mängd ”gatuunderhållning”. En 58–årig akrobat från Jamaica har en fantastisk show. Han säger till publiken att om han inte får ordentligt med tips efter showen så hotar han att återgå till sitt gamla yrke; ”To steal from your cars!”

Gulf Stream Cruisers

Första dagen bjöd på trevlig segling i vind omkring 15 knop. Solsken, vackert väder, ca 35 grader varmt. En del medström som gav hyfsad fart trots lätta vindar.

Frampå natten visar radarbilden att regnmoln är på väg mot oss. Radarbilden är småningom nästan alldeles gul-blå-grön och himlen är kolsvart när man ser sig omkring. Det blixtrar på avstånd. Det  kommer en del regn och vinden ökar upp till 45 knop och sjön blir grov och vresig. Ovädret håller i sig en dryg timme och sedan går vinden ner till ca 20 knop.

Även under ovädret mitt i natten är det mycket varmt och glasögon och armbandsur är egentligen det enda man behöver ha på sig.

I USA har man ett eget kanalsystem på vhf-radionätet. De flesta kanalerna är samma som de vi använder i det "internationella" systemet. US-systemet har dock ett par fördelar. Bl.a. har man ett antal väderkanaler (W-kanaler) som kontinuerligt sänder ut aktuella väderprognoser. På kanal 26 och 27 kan man göra s.k. "radio-check" automatiskt. Lyckligtvis finns US-kanalerna förprogrammerade i vår radio och det är enkelt att ställa om.

Överseglingen från Isla Mujeres i Mexico till Key West i Florida är ca 370 sjömil. Genom att Golfströmmen ger oss lite extra fart gör vi seglingen på lite drygt två dygn.

Mot Florida

Klarerade ut från Mexico idag på morgonen och har därefter 48 timmar på oss att lämna landet. Vi tar upp ankaret imorgon bitti (torsdag) och styr sedan mot Key West i Florida.

Det är ganska många båtar vid ankringsplatsen på Islas Mujeres. De flesta är amerikanska båtar. Många är liksom vi på väg mot USA.

Det gjordes ett ”upprop” häromdagen på vhf-nätet här och det visade sig att vi är ett femtontal båtar som är på väg till Key West eller Texas inom några dagar. Alla båtarna som ligger här väntar på ett väderfönster för att gå vidare och det diskuteras en del mellan båtarna om lämplig tidpunkt.

De amerikanska seglarna är duktiga på att upprätta radionät för att hålla kontakt mellan båtar. Detta görs dels vid ankarplatser som där vi ligger nu på vhf-radion men också vid passager på SSB-radion. Nu är vi många som ska segla till Key West och Texas och här har nu upprättats ”Gulf Stream Sailors net” på SSB-radion. Två gånger per dygn har vi möjlighet att ha kontakt med de övriga seglarna. Bra om någon får problem men också ett trevligt sätt att lära känna nya människor.

Vi har bunkrat diesel och har fulla tankar + fyllda dunkar. Har provianterat, dock inte så mycket, eftersom man inte får föra in färskvaror i USA, så vi har egentligen bara proviant så vi klarar oss till Key West. Ett konservförråd finns ju naturligtvis som reserv.

Seglingen till Key West innebär att vi korsar Golfströmmen och kommer tidvis att ha medström om upp till 4 knop. Enligt prognoserna får vi relativt svaga vindar och det kan bli en del maskinkörning på vägen. Omkring 370 sjömil har vi framför oss och det kommer att ta drygt två dygn.

Ser fram mot att angöra Key West. Detta innebär också att vi angör en ny kontinent, Nordamerika.

Hot om utvisning ur Mexico

Har nu varit på Isla Mujeres i Mexico ungefär en vecka.

Vi gjorde hela inklareringen i egen regi. Det tog en hel dag men vi sparade ca 200 USD genom att inte anlita agent som är vanligt att man gör. Möten med sex olika myndigheter och däremellan besök på bankkontoret för att erlägga olika avgifter. Under mötet med hälsomyndigheten riktades ett ”pistolliknande föremål” mot min panna och fick veta att min kroppstemperatur var 36,8 grader. Kerstin som är lite ”coolare” hade 36,6.

Förbereder vår fortsatta segling som går till Key West i Florida. Vi har installerat utrustning så att vi kan tömma vår septiktank från däck eftersom det i USA är ett lagkrav, precis som numera i Sverige. Skillnaden är bara att i USA är systemet med tömningsstationer väl utbyggt. Det finns även mobila sugtömningsstationer som kommer ut till ankrade båtar. Tänk när det kommer en sugtömningsbåt och besöker båtarna som ligger i Gluppöbassängen på sommaren……

Ett par av våra amerikanska vänner återvände för några dagar sedan till Florida efter att ha seglat i Karibien några år. De glömde ta på sig flytvästarna när de tog dingen till land och hälsades välkomna hem till USA med 90 USD i böter. ”Den som är korkad behöver ingen flytväst”

Om man är i Mexico med en utländsk båt i mer än en vecka måste man göra s.k. ”temporary import” (TIP) av båten. Kostar 60 USD. Detta görs på ett kontor i Cancun på fastlandet. Det går en färja dit.

Kvinnan som tar emot oss och matar in våra uppgifter i datorn får problem med datasystemet och påstår att vår båt varit registrerad i Mexico tidigare vilket jag dementerar. Hon kan inte komma vidare, slår ut med armarna och hänvisar oss till Customs-kontoret vid flygplatsen. Det fick bli nästa dags resa.

Taxin till flygplatsen kostade 300 pesos (ca 18 USD). Att ta taxi tillbaka kostar 74 USD. Småningom hittade vi en chaufför som skulle köra för 45 USD. Hade endast 20-dollarssedlar och vet att det blir problem om man inte har jämna pengar så jag bad att få betala i pesos vilket var OK. När vi kommer fram säger chauffören att det blir 1250 pesos (74 USD). Enligt min uträkning skulle det bli 765 pesos och chauffören gav upp utan strid. Försöka duger!

På Customs-kontoret kunde de inte finna att vår båt varit i Mexico tidigare och mer kunde de inte göra. Tillbaka till ”kvinnan som slog ut med armarna”. Lämnade henne telefonnr och namn till tjänstemannen på Customs-kontoret i hopp om att de skulle kunna lösa problemet tillsammans. Det var nu lite sent på dagen och hon hänvisade mig tillbaka till nästa dag.

När jag kom tillbaka följande dag var kontoret stängt!

Alla CE-märkta båtar har ett s.k. HIN-nummer. (Hull Identification Number). CE-märkningen infördes 1998. Vår båt är byggd 1995 och saknar därför detta nr. Har kommit fram till att det är avsaknaden av detta nr som gör vårt ärende så komplicerat för myndigheten här i Mexico.

Kontaktade Magnus Rassy på Hallberg-Rassy Varvs AB där vår båt är byggd. Magnus hjälpte oss att skapa ett HIN-nummer till vår båt och därefter lyckades vi få båten genom registreringen och erhöll efter fyra besök hos myndigheten vårt TIP. Utan hjälpen från Magnus Rassy  på Hallberg-Rassy Varvs AB hade vi aldrig lyckats få igenom TIP-registreringen. Vi hade då inte fått stanna kvar utan tvingats lämna landet i mycket olämpligt väder.

När man tagit sig genom de byråkratiska turerna och om man överser med korruptionen så är Mexico ett underbart land att besöka.